Idag började jag mina teorilektioner för att så småningom förhoppningsvis ta körkort. Det var hälften pirrigt och hälften jobbigt att ta sig ur sängen klockan 6 i morse. Två timmars resa med buss, hitta till lektionssalen i Chania (vilket var lätt!) och slam!, rätt ner vid skolbänken. Känslan av att sitta i en liten lektionssal med vit tavla, förväntansfulla elever omkring mig och en skjortklädd lärare med en kaffe i ena handen var svindlande. Jag har alltis älskat att plugga, mer och mer ju äldre jag har blivit. Nu är kanske inte körteori högst upp på min individuella val-lista, men ett nödvändigt ont för att vinna lite rörelsefrihet i det här landet.

En kvart in i lektionen undrade jag vad fan jag hade gett mig in på. Nog för att jag kan hantera en vardaglig konversation med svärmor på grekiska, men steget till att fatta körkortsteori är därifrån ganska stort. Läraren pratade och pratade och visade bilder (tack gode guuud!), jag uppfattade kanske vart femte ord av vad han sa, om jag hade tur. Men, ju längre lektionen fortskred desto mer greppade jag vad han sa, jag utvecklade en teknik att hysteriskt bläddra i min engelska teoribok så fort en bild dök upp på väggen, sedn gjorde lärarens utläggningar den sista knuffen till att jag på ett ungefär fattade vad det hela handlade om. Mot slutet blev jag modig, trots att jag hade svurit åt mig själv att inte en enda gång under den här veckan räcka upp handen för att försöka briljera, så räckte jag upp handen för att ställa en fråga. Jag kunde  liksom inte hålla mig längre. Lyckligtvis förstod läraren min fråga, och lyckligtvis var den så smart att till och med han började skratta och blev lite röd i ansiktet och sa att det var en klurig fråga som det nog inte fanns nåt svar till. Hela klassen skrattade när jag kaxigt svarade "Okeeey!" på bredaste amerikanskan. Typisk mig. Men det var roligt, uppsluppet liksom.

Efter den tre timmar långa lektionen gick jag tillbaka till busshållplatsen, väntade i tre kvart och tog sedan tvåtimmars-bussen hem igen. När jag kom hem möttes jag av en diskande man och ett sovande barn (första gången Aris någonsin somnat Elli!) - fröjden i det! Nu är jag sjukt sliten, så jag ska bara slafsa i mig mina spaghettisar och sedan vila en stund innan galningen vaknar. Sedan blir det till att plugga, lika mycket som jag älskar lektionsstudier, hatar jag hemplugg, så det här med att inte lyckas lära sig allt i salen är inte till min fördel.