Vi har lite olika namn på sonen här hemma. Eller, kanske mest jag, grekerna kallar honom fortfarande bara för "bebisen". Akis är såklart ganska förekommande, men även Max och Maxen. Jag vet att Aris hatar namnet Max, men jag gillar det och kan inte låta bli att använda det. Jag tycker att det är gulligare än något av de andra alternativen. Vi får se i framtiden, men jag har på känn att denna gosse kommer att ha mer än ett tilltalsnamn.

Idag fyller han fem veckor. Jag har gett upp tanken på att han lider av kolik, men magen är känslig. Det tar lååång tid att lyckas rapa och alla former av gaser och tarmrörelser gör ont. Outvecklat tarmsystem gissar jag - växtvärk gissar Aris. Med tanke på att Akis äter med två timmars mellanrum dygnet runt så får han i sig en hel del mat och växer enormt fort och Aris teori är att han helt enkelt växer så fort att han får växtvärt. Det låter kanske logiskt, men jag är skeptisk.

Jag är extremt försiktig med vad jag äter och i över en vecka har jag nu hållt mig ifrån allt som innehåller mjölkprotein. Besvären består dock, så om några dagar ska jag provocera och om lillen inte reagerar så kan jag utesluta mjölkallergi. Det vore verkligen skönt.

Jag har testat alla remedies som finns (förutom akupunktur som inte finns här): Minifom, Sempers Magdroppar, Infacol, Gripe Water (som skulle vara guds gåva till spädbarnskolik men inte gjorde nåt alls för oss mer än ett stort hål i plånboken), amningste (både till mig och lilleman), massage, reflexologi (efter instruktioner från Ellie) och mjökfri kost. Jag undviker också choklad, kaffe, kolsyrade drycker, frukt förutom banan, juice, gasbildande mat, ägg och allt annat som kan tänkas vara jobbigt för en känslig mage. Jag har gjort mjölkfria kanelbullar och fått lite mjölkfri sockerkaka från svärmor för att hålla sötabstinensen under kontroll. Bullarna tog slut väldigt fort. Nu är jag trött på alla dessa tips och erfarenheter från folk som vill hjälpa och vet hur det är. På min son funkar inget utom förhoppningsvis tid.

Om Akis är mer balanserad i magen? Nja... Jag vet inte riktigt. Kanske hade det varit mycket värre om jag ätit ovanstående grejer, men magontet finns här ändå. Kanske har jag bara vant mig vid att det förekommer magknip varje dag, eller så är det mindre nu och därmed känns det inte lika hemskt.

Sömnen är som innan. Han sover bra på dagen mellan lunchtid och nio på kvällen. Dryga tre timmar i sträck är inte ovanligt och efter lite mjök somnar han om direkt. På natten sover han oftast två timmar i stöten och är vaken 1-1,5 timme däremellan. Jag har tänkt att jag ska hålla honom vaken mer på dagen och framför allt på kvällen, men det är ett omöjligt upprag. Om en bebis vill sova så sover den, då finns det inget man kan göra.

Såhär såg natten till idag ut i sovtider:

21.00-21.45   45 min
22.00-22.15   15 min
22.30-00.45   2 h 15 min (här gick jag och la mig också)
02.10-04.30   2 h 20 min
05.35-06.15   40 min
06.30-07.00   30 min (här vaknade Elli, vilket väckte Akis)

Fem timmars osammanhängande sömn. En ganska bra natt alltså. Det värsta är nästan den långa tiden det tar att få honom att somna om. På dagen går det så lätt, men på natten är han piggare, även om han inte har ont i magen. Att ligga själv och gurgla i mörkret tycker han inte alls om, så det är inget alternativ.

Usch så mycket klag och gnäll... På en lite positivare note så börjar lille Maxen bli mer än bara en liten grönsak. Han fokuserar blicken och är betydligt lugnare både på skötbordet och i badet, ibland är han till och med helt lugn och igår satt han vaken och nöjd i sin bilstol i säkert 15 minuter medan jag åt middag. Det var visserligen efter ett utmattande bad och med nappen guppande i munnen, men ändå! Jag har fått se hans ljuvliga leende när han drömmer och i diverse grimaser, men jag känner på mig att det nog inte dröjer länge förrän han avfyrar det första riktigt medvetna leendet mot sin välförtjänta mamma. Som jag längtar...

Kramgo har han också blivit, med tjocka kinder, dubbelhaka, babyveck på handlederna och en rund liten rumpa. Så nog känns läget bättre nu än för ett par veckor sen. Ja, helt klart.