Lilleman växer så det knakar. Inte konstigt iofs, så ofta som han äter... Han har fått lite bättre dygnsrytm och erbjuder mig en aning längre sovstunder. Han är också vaken under längre stunder varje dag och då är det inte helt lätt att hålla honom nöjd. Idag låg jag i sängen och showade för honom, medan han gnällde som om livet är bra besvärligt att leva (utan anledning, hans smärtor är i stort sett borta). Då hörde jag mig själv säga till honom att det är mycket trevligare att leva om man är glad och försöker se livet för allt fint det har att erbjuda, istället för tvärtom. Sen skrattade jag åt mig själv för att jag stod och försökte resonera med en sju veckor gammal pojke och då LOG han! Smart liten jäkel, det där... Fint var det, att se honom le på riktigt, även om det bara varade i en sekund.