Alltså man har ju läst om förlossningsdepressioner, det är relativt vanligt. Man blir helt enkelt lite knasig av alla hormoner, omställningar (både fysiska och psykiska), sömnbrist och faktumet att man plötsligt har det yttersta ansvaret för en hjälplös liten bebis. Inte kosntigt alls att man kan bli lite knäpp, om ni frågar mig.

Kvinnor som lider av förlossningsdepression önskar ibland att få lämna bort sitt barn, och är det riktigt illa så kanske mamman fullständigt tappar sitt omdöme och packar sin väska och drar, eller gör illa sig själv eller barnet. Det är givetvis helt fruktansvärt. I Sverige finns det fin hjälp att få om detta händer - har jag läst.

Jag har dock aldrig hört talas om en kvinna som pga förlossningsdepp vill lämna bort (eller göra illa) sin man. Men det kan tydligen slå så också... Vad säger ni? Är det en vanlig reaktion?



(Läses med en nypa salt.)