Nu imorse, när jag och Akis låg och tog igen lite förlorad sömn från natten så hade jag en riktigt jobbig dröm. Jag skulle genomgå ett kejsarsnitt igen! Jag hade hela erfarenheten bakom mig, med skillnaden att de inte hade lyckats få ut bebisen och nu skulle vi ge det ett andra försök, eftersom kroppen hade återhämtat sig tillräckligt. I den millisekund det tog från att jag vaknade till att jag insåg att det bara var en fruktansvärd mardröm var ångestladdad. Just när jag börjar känna mig hel som människa så skulle de skära sönder mig igen. Vill inte! Men så fick jag syn på lille Akis som låg alldeles intill mig. Han sov sött och hela jag fylldes av en enorm lättnad. Han är här och jag är färdigopererad. Inga mer droppslangar, proppsprutor eller muskelvärk. Inget mer sängbundet tillstånd, kateter och vanäran i att bli tvättad på intima delar av främlingar. Fy vad jag hatar att ligga på sjukhus! Jag har en helt annan respekt för folk som genomgår operationer nuförtiden, efter ett kejsarsnitt så får man i alla fall det finaste av priser efteråt.

Anyhow...

Solen skiner och det är friskt i luften efter många dagar av kvav, varm luft. Jag funderar på att gå en liten prommis ner till svärmor och äta lunch med de andra idag. Det är söndag och grillade fläskkotletter på menyn. Aris är sjukt rädd för luft, antingen är den för "sjuk" för bebisen (sydanvindar), eller så är den för kall (ja, ni får skratta). Jag frågar honom om han har hört talas om kläder och filtar, men då fnyser han bara och tycker att jag är lite dum i huvudet. Här finns en traditionell rekommendation att alla nyblivna mödrar ska stanna inne i sitt hus med sina spädbarn tills det har gått 40 dagar från förlossningen. Dels av hälsoskäl (återhämtning och undvika sjukdomar), men dels för att undvika att folk ger en det "onda ögat". För en svenska som mig är det givetvis skrattretande, men många här tar denna regel på stort allvar. Jag försöker vara diplomatisk som vanligt och göra något mellanläge. Vi har idag 13 dagar bakom oss sedan förlossningen, vädret är friskt om än lite "kallt" (det är alltså runt 15-20 grader...) och jag känner behov av att få komma ut lite. Så det blir nog så.

Vidare trodde Aris att Akis var förkyld för att han bajsade ofta och löst (well, består ens diet av endast mjölk så är det givetvis helt i sin ordning) och när bad honom koka lite kamomillte till lillen i morse så gav han mig en sträng blick och sa att "det hade inte doktorn nämnt". Jag fick påminna honom om att vi brukade ge det till Elli som spädis och att de till och med ger det till de nyfödda på kliniken innan han gav sig och fixade en flaska. Komomill ska lätta tarmbesvär och göra att gaser kommer ut lättare, något min lille groda verkligen behöver hjälp med.