Den ocensurerade sanningen
Akis är i de allra flesta aspekter hennes motsats. Han sover, som sagt, mellan 1-2,5 timme i stöten, ofta besvärad i sömnen med tillhörande knorrljud och grymtningar. Många gånger gråter han till i sömnen och det skär som en kniv i mitt inre varje gång. De senaste dagarna har han gått från att önska ganska mycket fysisk närhet, till att bli vansinnig så fort han inte befinner sig i min famn. Om jag vill duscha eller gå på toa så får jag oftast göra det medan han gallskriker (om inte Aris är hemma), vilket leder till att jag väljer bort min dagliga förmiddagsdusch och känner mig ännu hängigare än nödvändigt. Diska, vika tvätt eller leka med Elli är exempel på uteslutna aktiviteter för tillfället. Jag vet att man kan använda bärsjal, men han känns så himla liten fortfarande, jag vet inte om jag kan slappna av med honom i en sjal... Han äter visserligen med stor aptit från brösten, men har svårt att få upp luften efteråt, rapningen kan dröja länge (upp till en timme!), men om han inte rapar så får han jätteont i magen efter en stund. Att fisa gör ont, att bajsa gör ont, att bada är tortyr och att byta blöja vidrigt. När han ska sova så vill han ligga på min bröstkorg, inte ens bredvid mig duger. I skrivande stund sover han precis så och jag halvligger i soffan, helt handikappad. När jag berättar om hur han är så säger de flesta bara att "så är ju spädbarn". Kalla mig bortskämd om ni vill, men jag var inte förberedd på det. Jag hade nog väntat mig en bebis som var ungefär som min första.
Jag älskar inte Akis mindre för att han är mer krävande (att bara behöva skriva så gör mig tårögd), men jag är helt slutkörd. Jag har inte fått mer än 2 timmar sömn i stöten på över två veckor, med undantag för den där gången han sov 3,5 timme för sig själv för några nätter sedan, och även om jag gång på gång tar ett djupt andetag och säger till mig själv att bara samla ihop den styrka som finns och härda ut, så känner jag att den där styrkan börjar sina. Jag vill verkligen understryka att jag avgudar min lille son, den detaljen kanske lätt försvinner bland alla klagomål och det vore fruktansvärt. Jag ger honom allt han behöver, allt jag kan uppbringa i form av närhet och tålamod (vilket är massor när det behövs). Det är allt annat som blir lidande...
Jag saknar min lilla Elli också. Jag får ingen tid alls att tillbringa med bara henne och samtidigt klarar jag knappt av att ha henne här hemma om jag är ensam med Akis. Så fort hon behöver något, som torkas eller fixas mat eller kläs, så måste jag lägga ner Akis och då börjar han vråla. Det gör mig stressad vilket går ut över lilla Elli, vare sig jag vill det eller ej. Hon är väldigt tålmodig för att vara en liten treåring och mitt samvete mår ganska kasst.
Hur klarar andra tvåbarnsföräldrar av det här? Är det lika jobbigt för alla? Var är de där rosa molnen och de överväldigande kärlekshormonerna nu när man verkligen behöver dem? Jag går omkring i gråa moln, betydligt mer påverkad av sömnbristhormon.
Och jag känner mig sjukt kass för att det är så här. Vad gör jag för fel? Hur ska man kunna njuta av den ljuvliga bebistiden när allt är så tufft? Och kanske den största frågan av alla: När lättar det?
Du beskrev precis mitt första år med Tilde som bebis och Jolie som 2-åring ;-) Jag vet, det är TUFFT med en klängig bebis som sover dåligt. Jag kan itne säga så mycket mer än att det blir bättre med tiden. Tillåt dig att inte vara hyperfräsch jämt, det är okej att inte vara det när man är mitt i den där perioden. Köp en snygg pyjamas ;-) Lär dig att acceptera att "bara vara" och att det blir bättre. Tilde har fortfarande väldigt mycket närhetsbehov men nu går det ju att diskutera med henne på ett annat sätt. Det löser sig :-)
Försök att bära på magen med babybjörn eller något annat. Min systerdotter har precis som du en lätt jätteduktig tjej och så kom Märta. Märta kallas ibland för skräntärnan....men om hon får hänga på magen och vara med i mammas rörelser då går det bra.
Jag vet inte vid vilken ålder hon började men Märta är nu 3 månader och tack vare selen så går det ganska bra. Vagnen gillar hon inte och på nätterna är hon ganska mycket vaken....och äter.Stor kram
Usch vad jobbigt det låter. Jag har inga råd och av det lilla jag förstår så tycker jag att det verkar som om du gör allt man kan göra. Jag hoppas att Marie kan hjälpa dig med avlastning när hon kommer, även om jag förstår att det kan bli svårt när lille Akis bara verkar vilja vara med sin mamma. Hur är han med Aris? Jag tänker på dig! Puss
Och du, sjalen är lugn att använda nu, Tilde bodde ju i sin från att hon bara var några dagar. Det fiffiga med sjal är att du kan lägga hans ben i grodposition och det gör underverk med hans magbekymmer! Babybjörn är inte bra för din rygg och inte bra för hans rygg så försök att undvika selar som inte är ergonomiskt utformade. Och var inte rädd för att knyta åt sjalen. Gör det inte ont på dig så gör det inte ont på honom och du vet att han ligger stadigt.
Jag hade liknande problem med min son, dock var han inte så klängig. Mat- och sömnproblemen löste jag med att ge mer ersättning, mindre bröst. Direkt efter matningen la jag honom på magen och då kom rapet snabbt. Dessutom sover de flesta barn bättre på mage, min ville överhuvudtaget inte sova på rygg.
Lycka till!
Jag känner igen mig och jag LOVAR att det bir bättre! Men det är jätte jobbigt när man är mitt uppe i det. Vi hade det så första månaderna när Elwira kom, då var Wilma 2 år och några månader. Lilla E har ett oerhört stort närhetsbehov och åt, åt och åt... Det som räddade oss var att hon sov ganska bra i vagnen så maken kunde ta med sig henne ut och gå några timmar i sträck samtidigt som Wilma sov så jag oxå fick vila. Sen fick jag rådet tidigt av bvc att ge ersättning på kvällarna för (precis som du gjorde nån kväll) för att då förhoppningsvis kunna få en längre sömnperiod nån del av natten.
Jag vet att det känns hopplöst och att man är gråtfärdig men som sagt försök hitta kraft så fort du bara kan genom att ta vara på dom som små stunderna du får sova och även dom små stunderna med Elli som du kan snika till dig.
Lycka till!
Det blir bättre. Kram från faster lisa
PS Man kan ju också säga, att det är en stark liten pojke som så kraftfullt ser till att han får det han vill ha.
Hejsan :D läget med dig idag? :D
Hej! Jag säljer massor av kläder och ett par skor till ett värde av nästan 6000:- på min blogg. Allt är nytt och endast provat! Spana gärna in, du kanske hittar något du vill ha! (första länken är till skorna, andra till kläderna)
http://emzaans.blogg.se/2010/october/partyskor-saljes.html
http://emzaans.blogg.se/2010/october/saljes-nya-klader.html
Hej! Fin header du har, är allt bra med dig?
Jag kan bara trösta med att det blir lättare snart..kalla mig galen,skeptisk men min son började sova efter de heliga 40 dagarna,som min svärmor påstog o som jag bara viftade bort:)men så var det faktiskt..I början sov han gott bara i sin vagn o bara dagtid,kvällar o nätter va dag för honom:)magproblem på det så förstår jag vad du går igenom.Men som sagt sömnen blev bättre efter ca 40 dagar,skiftade då så natten faktiskt blev natt:)
Magen blev bättre efter ca 3-4 månader men det blev ju så klart bättre för varje dag.Vet när man befinner sig i den situationen så känns allt långt bort men snart glömmer du hur jobbigt det känndes:)O ni har ändå turen som har så mycket av Aris familj runt er som kan ställa upp med Elli och hon har det säkert hur roligt som helst med sina kusiner:)bara man själv som e nojjig..tror inte hon tänker i samma banor alls..
Tänk så´istället att alla jobbiga perioder har ett slut,tänker man efter så stämmer det faktiskt rätt bra:)Kram på er
