Tre veckor idag!

Oj så bra Akis sov igår på dagen, långa, stabila stunder (ca 3 timmar för att sedan vakna, äta och somna om igen). Och oj så dåligt han sov inatt... Vaknade varannan timme mellan 00-05 och från klockan fem har han inte sovit alls, och nu är hon halv elva. Jag är som en levande död. Smärtsamma fisar, blöjbyten, fastnade rapar och kräk har varvart varandra och nu, när han fått ny blöja (igen), rapmedicin och en ordentlig spya så verkar han äntligen må bra fysiskt. Men om han vill sova? Nej. Mycket märkligt... Han ligger här bredvid mig och tränar slo-mo karate. Fast så ska man aldrig uttrycka sig för då jinxar man läget. Nu gråter han igen... Jaha, det var visst en liten spya till. Kan det vara ersättningen som gör att han kräks, eller kanske rapmedicinen..?


Han får massor av pussar ändå, den lille gullskiten...

Två söta mysgubbar strax innan det var dags att förbereda inför dagis. De har blivit riktigt tajta de senaste veckorna.


Kommentarer
Postat av: Eva Henriksson

Härligt att Aris och Elli samsas så fint.

Men trist att Ackis inte kan hålla sig på mattan.....Fina bilder!

Vi har snö och mycket halt......Tänk på det ett litet ögonblick...hu

2010-10-25 @ 11:30:25
Postat av: Marie

Tänkte att han kanske är laktosintolerant? Dricker du mjölk eller inmundigar andra mejeriprodukter? Så synd om er med allt det jobbiga, men det ser ut som om myset ändå överväger ju. Du hade exakt de tiderna som babys, känns mycket väl igen ;) kanske går i arv? Snart kommer jag med miniform och teer coh nappar och massor av varm mormorsfamn :)



Puss mammi

2010-10-25 @ 12:17:56
Postat av: Jo

Eva: Det gäller att fokusera på det positiva...



Mamma: Ja, många spädisar är känsliga för komjölksprotein. Jag dricker ingen mjöl och äter inte heller yoghurt, ost och andra rena mjölkprodukter, men komjölksprotein finns i nästan allt och det behövs inte mycket för att en överkänslig mage ska reagera. Om det inte blir bättre av mina övriga försök så blir det en strikt diet så småningom, för att testa. Jag var nära ett litet sammanbrott tidigare, men inser att jag måste hålla ihop, annars blir det ju bara ännu värre. Längtar verkligen efter den där mormorsfamnen.

2010-10-25 @ 13:20:50
URL: http://johannagullberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0