Vi är precis hemkomna från doktorn.

Elli ville inte vila middag idag, antagligen för att jag och Aris snackade för högljutt alldeles intill sovrummet. Vi pratar husplaner hela, hela tiden.

Efter att ha gjort det klart för oss att det inte blir någon middagsvila idag så hamnade vi till slut i trädgården och Elli lekte med Aris i hängmattan. Plötsligt trillade Elli med huvudet före och Aris lyfte upp henne. Vi blev skräckslagna av synen som mötte oss, blodet bara sprutade och snart var hela den lilla flickan täckt med blod. Jag virade en handduk om hennes huvud med Aris varskodde doktorn om att vi var på väg. Mitt hjärta slog i hundranitti - minst och med en klump i halsen bad jag Aris lova mig att det inte var något farligt. Det var konstigt bara att Elli inte grät särskilt mycket, dock blev hon givetvis lite exra gnällig varje gång hon såg blodet som täckte stora delar av den lilla kroppen.

Vi kom fram till doktorn snabbt och då hade det redan slutat blöda. Doktorn fick leta länge på Ellis huvud innan han hittade det pytte- pyttelilla hålet som hade öppnats. En liten bul och ett minijack var det enda vi fann och doktorn skrattade nästan åt oss. Tydligen sitter det jättemånga små blodkärl på huvudet och på ett litet barn ser blodmängden större ut. Så vi blev hemskickade med uppmaningen att tvätta hennes hår efter någon halvtimme eller så.

Så rädda vi blev, också var det liksom knappt någon skada skedd alls.

Så skönt.