Första barnkalaset!
Hur som helst. Elli somnade inte på dagen trots att hon var trött och jag fruktade att kalaset, som började klockan sju, skulle bli en disaster. Men förutom lite blyghet - och normala fits av bråk och gråt över leksaker bland alla flickorna - så gick det bra. Barnen hade jätteroligt och Anastasias mamma hade verkligen fixat fint med alla kalastillbehör man kan tänka sig i form av hattar, girlanger, såpbubblor, tutor och annat skoj. Alla mammor var också med, samt vänner till familjen vilket var lite tursamt för mig då både Zoe och Pax, som är mina väldigt goda vänner, också är vän respektive släkt med Stefania (Anastasias mamma).
Riktigt trevligt var det, men vid halv tio körde jag hem en upprymd, men väldigt trött liten kalasflicka. Om 1,5 vecka är det hennes tur att fylla år. Fast regelrätt barnkalas får vänta till nästa år. Vi tar ett lite lugnare familj-och-nära-vänner-kalas i år.
Tyvärr var jag för lat för att ta foton...
Väldigt kul!
Hade de ingen tidsgräns.? Här har vi kalas och på inbjudan står 14-16 t.ex.
Jag minns att vi hade ett program som var skrivet 1. paketöppning Snurra en flaska och sitt i ring och öppna ett i taget-inte i dörren.....
2.film på (den tiden exklusivt).
3. lekar
4. fiskdamm
5.tårta o.s.v.
De är så uppspelta särskilt om de är äldre så man orkar inte med helt oorganiserat.....Man blir alldeles slut!!!!!!
Hahahahahaha (skrattar inte alls åt dig, men åt synen jag fick för mig i ett fall där man försökte organisera ett grekiskt barnkalas)! Det du beskriver är nog väldigt svenskt. Eller i alla fall extremt ogrekiskt. Det skulle för det första inte fungera att försöka organisera ett barnkalas här, för ingen hade följt programmet hur mycket man än hade försökt. Det är en annan kultur helt enkelt, och även om alla blir slut efter ett sånt kalas så är det ingen som höjer på ögonbrynen åt det. Hem och sov och ta nya tag imorgon bara! En sluttid är det inte heller tal om - det skulle ses som otrevligt. Alla blandas med alla och hjälps åt och tar hand om varandras barn om det behövs. Båda sätten har sina fördelar och nackdelar. När de är större så kanske de har kalas utan föräldrar och då är det klart att det kanske blir annorlunda och behövs en hämttid osv, men oftast brukar generationerna samsas på alla sorters kalas, även för större barn.
Å så härligt det låter.
Våra barnkalas här i S är inte något vidare roliga.
Jag minns lättnaden när Maja sa att vi struntar i kalas (hon var nog tio år ) Du har ju vuxit in i det grekiska och här har du en stor fördel. Det där blir ju ett kul kalas där alla tar ansvar för alltihop.Härligt och mycket intressant. Jag frågade en elev igår om familjens storlek. Hon kom från Ecuador och svarade att den är jättestor. Den svenska eleven svarar -vi är fyra. det är också en sådan stor skillnad.......
Ja, verkligen. Släkt räknas som familj här. Aris har hur många kusiner som helst i byn, sen om de är "first", "second", eller "third" cousins fäster han inte mycket vikt vid. Elli växer ju upp med sina kusiner nästan lika nära som syskon. Jag vill verkligen inte säga att det ena är bättre än det andra, men en stor familj som alltid är där för en känns tryggt. Men det är klart, ibland blir det kanske lite tröttsamt ;).
Jo helt rätt! Nu ska vi köra till Souda och lämna Giorgos som reser med båten. Trist. Men men. Kram
