Iiih!
Mitt hjärta snörpte ihop sig för en sekund. Jag vill inte fatta sådana beslut med två sekunders betänketid! Den femte fyller ju lillan år och efter konversationer med många så har jag bildat mig en uppfattning om att barn helst bör ha en egen födelsedag, om man nu kan få välja. Så där på stående fot sa jag att vi tar den fjärde.
Den fjärde är på måndag! Idag är det torsdag! Så istället för "Nu är det en vecka kvar tills min lille prins ska få komma till världen - sju ynka dagar!" så blir det här inlägget en smula annorlunda.
Nu är det... fyra ynka dagar tills lillgubben ska få se dagens ljus för första gången. Jag känner mig lite chockad. Det kanske ni tycker är konstigt, vad gör liksom tre dagar hit eller dit? Jag kan meddela att i det här tillståndet gör det enormt mycket! Både fysiskt för den lille bebisen (varje dag sker stor utveckling och viktuppgång), och mentalt för mamman som har ställt in sig på nåt visst under ganska lång tid. Min lillgubbe kommer vara så himla liten! Han kommer att förlösas i v. 37+3 (en fullgången graviditet räknas till ca 40 veckor, men allt mellan 38-42 veckor går under det normala). Hoppas att han är en tuffing.
Så på söndag åker vi in till Chania, sover på nåt mysigt hotell över natten och kl. 7 på morgonen ska vi infinna oss på kliniken. Klockan 8 smäller det! Shiiit vad läskigt!
Och lilla Elli får komma och hälsa på oss på sin födelsedag, min lilla prinsessa! Tänk att jag inte får vara med henne särskilt mycket på hennes stora treårsdag... Men vi firar henne på lördag istället, med tårta och kalas och kompisar och släkt och vänner. Hon är ju för liten ändå för att veta att det är lite fel dag.
Jösses, som det kan bli..!
Och jag som är lite halvkrasslig och allt... men samtidigt är det ju enormt skönt att denna eviga väntan är över tidigare än jag trott. Skönt och lite läskigt i en balanserad kombination.
Nu måste jag verkligen få undan lite jobb! Och städa huset! Och planera kalaset! Och fixa iordning det sista med väskorna!
Hilfe!
Elli nyfödd.
Oj som det kan bli!! Men jag förstår dig helt. Shit jag hade blivit helt upp å ner. Och speciellt att man missar andra barnets födelsedag. Jaja kommer ju fler födelsedagar. Och ojojoj vilka partyn ni kommer ha den 4e och den 5e.
Kram Kram
Åh jag hade nog också reagerat som du, blivit minst sagt stressad, för har man ställt in sej så...Men allt kommer säkert att gå jättebra!
Nu vet jag ju inte varför förlossningen tidigareläggs, men 37 veckor bör vara tillräckligt för att lungor mm ska vara funktionsdugliga. Vårt barnbarn föddes oplanerat efter 32 veckor, vägde 1570 g men har klarat sig relativt bra fast första månaderna (åren) var jobbiga. Lycka till!
Kyriakos föddes 37+4 på 3100 g och Chrissi på 37+3 med sina 2800 g. Lita på Stelios, han har varit med förr!!! Haha!!
Ingabritt: Ja, det tror jag med att det kommer :).
Inga-Britt: Ni är inte samma person va? Elli föddes i v.37+5 och hon vägde 3400 gram och förutom lite fostervatten i lungorna (vilket är vanligt vid kejsarsnittade barn) så fanns där inget "fel" på henne. Känner mig väl inte egentligen direkt orolig, men en massa kött på benen lär han inte ha för hans viktkurva är lite lägre än syrrans. Han kommer enligt tillväxtultraljudet som vi gjorde i tisdags väga runt 3 kilo, vilket ju är helt okej.
Karro: Ja, jag litar på Stelios. Hjärtljud och organ ser väldigt bra ut och vikten lär hamna på runt 3000 gram. Det är ju helt okej. Men något ska man väl ha att noja lite över ;). Kram!
ÅH SÅ SPÄNNANDE!! När kan man ringa och höra att allt gått bra? Jag kommer ju vara i Budapest då så jag ska skåla in vår nya världsmedborgare i Tokajivin! PUSS
Tänk då kanske jag t.o.m. hinner se honom.....
Vi reser hem den 16 okt efter en Paleohoravecka.....
Kram och vi håller alla tummar som vi kan. Doktorn vet allt säger Karro..
Tänk att vi missar varandra Eva! Jag kommer ner den 28 oktober. Det var nära den här gången. En vacker dag är jag säker på att vi ses :)
Lilla Johanna, det kommer att gå jättefint! Gammelmorfar hälsar att det där med namnet är ingen brådska. Han kallas ju Arsan tills han får ett namn ;) och det lär ju dröja innan det blir barndop (som med Elli), menade han.
Kramis och lycka till! Jag är med dig på måndag med hela mitt inre! Tusen pussar
Jag önskar er att allt går bra! (Min yngste som föddes i slutet av vecka 36 men vägde 3,6 kg. Fast jag tror ju att de hade räknat fel på veckorna såklart...)
Wiee, Så kul! Mopprå Måns x2!
Lycka till, det kommer gå smidigt :-)
Johanna: Du kan ringa när du vill hjärtat! Fast mellan kl. 8-9 blir det nog svårt att få tag på mig ;).
Eva: Ja, det gör du nog, om allt går som det ska!
Mamma: Nä, jag har ingen ångest över namnet. Allt ordnar sig. Kram!
Anonym: Ja, herregud! Klart att de måste ha räknat fel på veckorna, tänk annars om han gått hela tiden ut, vilket litet monster han skulle ha varit :D!
Måns: Tack! Kramis!
En sån ljuvlig bild! Puss
JÄTTELYCKA TILL på Måndag!!!!!
