Idag har jag och Aris varit i Chania. Jag hade min sista check-up hos doktorn innan kejsarsnittet och allt såg fint ut (förutom möjligen att jag har lite lite blod, men det var tydligen inget att oroa sig över (hoppas de har blodsupply oomifallatt ;))). Lille gossen väger enligt mätningen ca 2800 gram nu och kommer förmodligen (och förhoppnigsvis) att hamna på över 3 kilo. Herregud vilken liten plutt ändå! Elli föddes nästan exakt vid samma tidpunkt som Arsan (detta är vårt skojiga låtsasnamn som vi kör med tills vi kan komma överens om ett riktigt namn som passar oss båda, det kommer sig av "our son" - Arsan- gärna med arabiskt uttal för att det ska bli ännu roligare, fråga inte - konstig humor).

(Vad många parenteser det blir idag.).

Hur som helst, Elli föddes vid samma tidpunkt som lille Arsan (fniss!) kommer att förlösas och vägde 3400 gram, hon var en stor tjej och vi har väl bara förväntat oss att grabben skulle bli lika stor eller kanske ännu större, men icke. Pappa Aris verkar en smula bekymrad över detta, det är ju trots allt en POJKE. Antagligen är han lite mer finlemmad och lik mig än vad Aris familj är. Säkert grönögd också då. Händelserna i förväg? Jag? Va?

Nä, jag har fortfarande en stark känsla av att han kommer att vara väldigt lik lilla Elli och efter några veckors amning är han säkert väldigt rund och go.

Fina, fina Elli...

Hon har spenderat dagen hos yaya med kusin Panajota och inte sovit middag en sekund. Jag ringde just hem och hörde hur det går för dem, Elli måste vara supertrött vid det här laget, uppe sen 8! Yaya sa att hon håller på att koka ägg att mata flickorna med (alltid mat på gång såklart!) och sedan skulle hon köra hem dem till mig respektive Eleni. Elli kommer stupa innan kl. 20, det slår jag vad om. Jag saknar henne. Hon är en riktigt liten vitaminpilla. Hon kommer att komma instudsande här med sin lilla ryggsäck och utropa "Hej mamma!" på sitt allra gladaste vis och jag kommer att smälta som en isglass i solen och inte vilja släppa henne från min kram. Till slut kommer hon säga "De väcker!" (det räcker) och jag kommer tvingas släppa henne. Sen kommer vi att prata om hennes dag vilket kommer att gå på 10 sekunder ungefär. Hon kommer att rabbla namnen på alla hon har träffat och eventuellt nämna vad hon har ätit. Hahaha, hon är sin yaya upp i dagen ibland. Jag älskar henne smärtsamt mycket. Tänk att jag ska vara ifrån henne i fem dagar, det blir längsta perioden hittills, aj, aj, aj så svårt...

På tal om vitaminer förresten så känner jag en klump i halsen, en sjukklump. Jag känner också lite snor i bihålan och är lite orolig över att bli sjuk nu. Väldigt dålig timing skulle jag säga. Vi har ju kalas för lilla treåringen i helgen, sen vill jag städa iordning huset innan vi reser för att ta fram lille sonen nästa vecka. Ingen tid att vara sängbunden. Aris fixade en citronjuice åt mig innan, det var ju lite gulligt. Han hällde i lite saft och spädde med vatten också, så att det inte skulle bli för surt.

Nä, mycket svammel idag märker jag, och nu kommer Elli! Gotta go!