Sprallgubbe
Mamma bokar nedresa idag och det fyller mig med sådan lycka. Obeskrivlig. Aldrig har jag längtat efter henne som jag gör nu. Pappa bokar nedresa i slutet av månaden, inför det är jag lika lycklig. Det ska bli så oerhört kul att få ner dem. När sedan dopet är slut och två resp. en härliga veckor med mamma och pappa har tagit slut så är det inte långt kvar till sommaren. Sommar innebär mamma igen, sol, bad, lek och mysiga kvällar i byn. Åhåhåh vad jag längtar! Sen åker jag med barnen till Sverige, det kommer att ha gått ett helt år sedan sist då, alldeles för länge, men det är inte så lätt längre. Två barn innebär både extra jobb och extra pengar. Pengar som är svåra att få in eftersom ens tid med två barn är så begränsad. Ond cirkel. Fast de är helt klart värda det och allt annat.
Maxen ligger här bredvid mig med sitt babygym. Han jollrar högljutt och sparkar som om det inte fanns någon morgondag. Ibland kräks han upp lite mjölk och då gurglar han glatt med det och gör små bubblor i sina mungipor. Han är så olik Elli som bebis. Hon låg alltid platt stilla, orkade sällan lyfta ens sin hand. Maxen sprallar som en tok. Han stöder sig ivrigt på sina ben när man håller upp honom och kämpar med att lyfta huvudet om han ligger ner. En liten sprallgubbe.
Och skrattar gör han HELA tiden. Eller... när han inte gråter i alla fall. Lite av en allt-eller-inget-typ.
Glaaad! :D Är han helt bra i magen nu?
Johanna: Ja, sålänge jag inte byter hans ersättning eller drar hemminsta lilla bakterie. Han är en känslig typ. Han måste dessutom rapa efter varje mål, annars kaskadspyr han efter en liten stund. Men koliken är borta och det, kan jag säga, är värt allt.
Allt-eller-inget=grek?
;-)
Tänk att svåra perioder tar slut och roliga hägrar.
Underbart när familjen kommer ner det förstår jag.
De flyger väl till Aten och byter? eller finns det charter ner.....kanske på påsken?
Det ska bli underbart och längtan är obeskrivlig! Ellis stora, sammetsbruna ögon som glittrar när vi ser varandra, hennes hand i min när vi går tillsammans på Palles gator, hon och jag... Värmen från ille Maximos mjuka kropp när jag äntligen får hålla honom igen, hans breda, urgulliga leende när vi leker, hans lilla, knubbiga hand... Åååhh...
så roligt att följa din blogg !har gjort det ett tag nu!
Grattis oxå till tillökningen:)
jag vet hur det känns att vara långt hemifrån från familj och vänner!
JAg bodde själv med min grekiska sambo i Athen i 3år!sen kände jag att det var dags för oss att flytta till sverige!har inte ångrat det 1 dag förrutom att vi såklart saknar värmen!det är svårt det där! det e som du säger man står med ett ben i varje land!
tycker det e trevligt att läsa din blogg!påminner mig om livet i Grekland:)))ha det så bra
Vilket hääärligt foto på grabben!!!
Ditt inlägg får mig att längta efter sommaren:) Men här i Sverige är det långt kvar, det har kommit ännu mer snö idag:(
Finns det föräldradagar att ta ut i Grekland?
Naaaw... Vad fin han är på bilden. Åh, vad jag önskar att jag nångång kunde få ihop pengar så det räckte till en resa. Alltid händer det nåt som snor mina försök till att spara ihop tillräckligt. Enorma summor för mig är det... :( Puss o kram!
