Tryggare känsla att sova om mamma är vaken...
Strax innan klockan sex vaknade han, och då hade han ätit senast 2,5 timme tidigare, så han var liksom inte hungrig. Han bökade och gnällde milt och efter en halvtimme tog jag honom till min säng och la honom tätt intill mig med nappen inproppad i hans lille mun. Låter mysigt. Är mysigt. När han ligger lugnt och sussar... Men Max ville inte sussa, jag testade allt, magläge, ryggläge, buffar på rumpan, helt stilla, vaggning osv. Han slöt ögonen bara för att fem sekunder senare fortsätta sitt bökande. Han la sig inte förrän vid 21 igår så han hade nattsömn kvar. Tyckte jag i alla fall (vanligtvis blir det tolv timmar per natt med två matbreak). Strax innan sju fick han i alla fall en flaska ersättning och då kändes han tung för en liten stund, men sömnen uteblev.
Vid halvåtta gick Aris upp, men jag låg envist kvar med den lille bökgrisen, "han måste ju verkligen somna om snart!". Aris tar hand om Elli på morgnarna, klär henne och tar henne till dagis. Så om Maxen bara sover så kan jag också få trevliga sovmorgnar...
Klockan halv nio tände jag i taket, för då hade gnällpitchen i Maxens röst eskalerat och jag insåg att det faktiskt var riktig morgon och dags även för mig att stiga upp. Jag vek en massa tvätt och Max låg och log mot mig, nöjd över att äntligen kunna se någonting och slippa ligga och gurgla i mörkret. Så fort jag tilltalade honom började han skratta. Tacksam liten skit!
Strax innan jag hunnit vika all tvätten så ville Max inte ligga mer, han ville kramas. När jag lyft upp honom och kommit ner på nedanvåningen märker jag hur han börjar gäspa och gnugga ögonen. Han bli lite slapp i kroppen och lägger sitt lilla huvud på min axel. Jag lägger ner honom i vagnen med nappen och han slocknar på fem sekunder.
Allt han ville var att få upp mig, sen skulle han tydligen sova vidare. Schysst. Verkligen.
Bilden har inget med texten att göra, men den är söt och illustrerar att det faktiskt kan bli jäkligt kallt även här.
Men de brukar bulsa på massor av kläder även om det inte är så kallt.....men det gör kanske inte du?
Tänk att han gillar när du är uppe och pysslar.
Bra att Elli och Aris klarar sitt.
Hur gör ni i den lilla staden? Cyklar ni eller kör bil? Aris kör väl bil?
Ulf och jag undrade var det fanns en bar öppen på lördagkvällen i den lilla byn? Utan turister...När öppnar hotellet?
Ha ha, rolig son du har Johanna. Jag har varit lite offline på sistone och inte kommenterat. Men nu har jag läst igenom alla intressanta diskussioner om ekonomi, familj och jobb.
Du har många smarta, stödjande läsare tycker jag. Det känns skönt. Och du behöver input från Sverige! Så du inte blir sådär grekiskt hjärntvättad som man kan bli.
Många kramar från mig!
Jag var på möte med Nike idag och blev såklart supertaggad på att börja springa (man blir lätt det när man pratar löpning med superentusiaster i en timme). Kom att tänka på din löpning och tycker att jag gissade ganska nära sanningen här. ;) (http://johannagullberg.blogg.se/2011/january/smal-och-spanstig-ever-again.html#comment)
Men vad säger du, ska vi springa tillsammans? Jag tycker vi hoppar på nåt program (för oerfarna slappisar, förstås) och peppar varandra! Nu är det dömycket snö ute men när den smält bort..? Att träna med sina vänner ska ju vara bra och vi kan ju inte låta något så fjantigt som den, visserligen enorma, landmassan Europa hindra oss!
PUSS
Eva: Ja, det är helt sant. Jag gör det dock inte och det får jag ofta kommentarer om. När Max nu blev sjuk i bronkit så var det också fler än en som påpekade att jag ju faktiskt klär honom alldeles för tunnt. Skönt då att höra från barnläkaren själv att just bronkit inte uppkommer genom nedkylning. Livikon, som ligger på stensidan, är öppet året runt. Agios och Skala brukar också ha öppet stundvis, men båda genomgår lite renovering för tillfället. Hotellet öppnar i slutet av mars.
Rebecka: Det är väl inte att man glömmer egentligen, utan mer att man försöker passa in och därmed kompromissar med sina egna föreställningar. På gott och ont... KRAM!
Johanna: Ja, det hade faktiskt blivit mer, men sen blev Max sjuk och sen fick jag öroninflammastion så det har inte gått att fokusera på joggning då. Och nu har jag tappat suget igen ;). Men visst, låt våren komma så kan vi nog hitta på nåt smart schema. Fast för slappisar, jag klarar inget annat. Puss!
Bra blogg :)
Ja gud ja, verkligen för slappisar. Det måste vara gjort av någon som förstår följande:
1. Att vi är riktigt slappa och helst ligger hemma och äter choklad
2. Att vi har noll kondis (och typ noll muskler också)
3. Att vi tröttnar skitsnabbt
För mig är trean den stora stötestenen, men om jag får resultat snabbt kanske jag kan hålla i det. Kanske.
Men nu snöar det ute och är minus tio grader så jag kan nog inte springa på en månad än (och det är hoppfullt räknat...). Så några månader slapp har vi kvar! ;P
Jag tycker att det är svårt att veta hur man ska klä sin bebis på vintern här. Tycker det är kallt och fuktigt på ett annat sätt än i Sverige. Mer förrädiskt på något vis. På sommarn e re pampers au naturell som gäller men på vintern nu har jag använt overall (mest inomhus) hahahaha faktiskt. Har ni på värmen överallt i huset och blir det varmt då? Hälsningar från 15 grader-inomhus-borna
