Klockan är två, nästan i alla fall. Jag har sedvanligt intagit frukost på hotellet, kommit hem och somnat lillan för att sedan rensa bort ogräs i trädgården till tonerna av skön reggae. Svetten dröp förstås, eftersom jag tippar att vi har mellan 30-35 grader här idag, och i vår trädgård hittar inte ens en pust av lite svalkande bris. Tur då att havet inte ligger mer än två tjolahoppsasteg bort. In och kolla lillan, av med shortsen (bikinin är alltid redo under kläderna), tjolahopp, tjolahej, plaskt ner i böljan. Det är så fantastiskt perfekt just nu. Varmt och skönt, passionen och entusiasmen vaknar till liv i takt med alla insekter, och vattnet smeker ens kropp lite sådär lagom hårdhänt med sin svalka.

Elia verkar dock ta efter mig och tål inte värmen sådär jättebra. Medan andra bebisar sitter i t-shirt och byxor och ser coola ut så dryper Elli av svett i sin nakenhet. Kanske därför hon sover så mycket just nu. Tur i alla fall att hon äntligen accepterar att dricka vatten från flaska.

När lilla skräpet vaknar till liv så blir det på med solkräm och promenad bort till farmor och farfar för lunch. Fisk idag, mumma.

Sen blir det nog stranden vid 17, lillis ÄLSKAR att bada. Måset komma ihåg att fotografera det. Idag.

Kram på er!

I Grekland är Eurovision enormt, det är nog mycket p g a grekernas intresse i bl a yta, glamour och gossiping. Tjugofyra timmar om dygnet sänds program inför Eurovision och många talk shows dissikerar varenda stackars artist.

Hårdast åtgången hittills är vår lilla Perelli. Man hånar hennes utseende och sätter upp look alikebilder med henne och Donatella Versace, sedan skrattar man rått. Sedan jämför man henne i minsta detalj med hur hon såg ut -99 när hon senast tog hem hela kalaset. Vidare menar de att hon ljuger om sin ålder och är tio år äldre än hon utger sig för att vara. Det är precis så rått och osmakligt som det brukar vara på grekisk TV. Ganska underhållande stundvis, men till slut knyter det sig i magen på mig. Jag har aldrig riktigt stått ut med mobbing, oavsett vem offret är. Fast det finns ju värre saker att bli upprörd över, det vet jag. såklart.

Jag är inget Perellifan. Jag är inte heller särskilt galen i Eurovison, men titta tänker jag göra. Och jag tänker heja intensivt på att Sverige vinner. Det blir liksom så när man flyttar utomlands, tror jag.

Sovande bebis

Arbetande man

Soffa och laptop

Nutellaburk och sked

Kör!

Igår small det. Storebror gick och gifte sig med sina drömmars prinsessa. De träffades i januari och blev blixtförälskade. Hon är från Bolivia och dit bär nu flyttlasset. Och de tyckte att det gick fort för mig, haha! Jag firade genom att gå ut och skåla med några vänner (med ett timmeslångt avbrott för att somna om lillprinsessan som tydligen kände av att mamma inte var hemma och vägrade somna om i pappas famn).

Jag är så glad och stolt över storebror som på några få år blivit proffs och duktig och framgångsrik och kär och gift. Han är fin och det värmer så oerhört att han äntligen funnit kärlek och lycka. Nu väntar vi på en kusin till Elli (ja, stackars mamma som får sina små barnbarnsgryn så utspridda över hela världen).

Så nu är det bara lille långeman kvar. Jag har en känsla av att han kommer att väga upp min och Jims frånvaro lite genom att bo kvar hemma tills han är 30 (skämt Måsse!).

GRATTIS JIM OCH NEYDA! Må ert gemensamma liv bli långt och fyllt av framgång, kärlek, lycka och ungar!

Kolla på det här då och säg mig hur ni tror att jag känner mig när jag ser detta.

Det är mors dag snart. Fint att fira mammorna tycker jag, även om de egentligen borde firas varje dag.

Det händer något med en när man blir mamma, tror jag, det hände något med mig i alla fall. Den empatiska förmågan växer och man får en ny dimension av förståelse för människan, i synnerhet den lilla männsikan - barnet. Och allra mest ens eget förstås, men tanken på att barn far illa gör att det kittlar av obehag i magen, och jag får på gränser till kräkkänslor. Jag ägnar all min uppmärksamhet åt Elia, ändå tycker jag inte att hon får tillräckligt. Tänk då alla barn som paniskt får skrika sig till sömns, alla barn som saknar föräldrar, alla barn som blir slagna, kränkta, våldtagna, tränade till krig.... Listan på ofattbara saker som små, oskyldiga barn utsätts för kan göras så lång och det lrävs egentligen så himla lite för att sätta spår för livet. Ett barn är så rent och så bräckligt. Och mamman symboliserar dess trygghet, dess rot.

Jag hade en fin uppväxt, många människor som gav mig kärlek och uppmärksamhet. Det var väl mest skilsmässan mellan mamma och pappa som stundtals var svår.

Men då fanns hon där, som en vän, en inspiration, en god kraft, en helande ande... Som en extra mamma. Hon lyssnade på min smärta, och hon hörde den ibland utan att jag ens behövde nämna den. Hon skuldbelade aldrig någon men höll mig hårt i sin mjuka famn när jag behövde det som allra mest, och när ingen annan hade kraft att göra det.

Jag föddes inte av henne, det gjorde jag av en annan underbar kvinna. Men genom det tålamod, den kärlek och den aldrig sinande värme hon gett mig under åren känner jag mig för evigt bunden till henne. Nästan som om hon var min egen mor. På ett sätt ser jag det så.

Hon älskar barn och gör många barns liv drägligare genom sin existens, och bara för det är hon värd allt guld på jorden.

Här om dagen fyllde hon år, vilket jag helt missade. Men idag har hon namnsdag. Dessutom är det ju som sagt mors dag snart. Så jag gör en treflugorssmäll här.

GRATTIS Carina! Och tack för att du är du på precis det sätt du är.

Ja, dött som i en grav är det här på bloggen, då och då kommer det någon liten mask inslingrande men inget ordentligt liv så långt ögat kan nå. Jag vet.

Men desto mer liv har jag. Vädret är underbart och jag socialiserar mer än på ett ganska bra tag. Elli är underbar och snckar hela tiden 'dadadatatata'. Sitta har hon också lärt sig och grönsakssoppan har utökats med kyckling. Tre mål mat om dagen och två till tre amningar. Befriande måste jag nog erkänna att det är att inte ha en lite sugmal på sig precis hela tiden.

Bilder kommer. Snart.

Ska bara ut och leva lite till först.

Kram på er som idogt hänger er kvar här.