Iiih! Efter nästan fyra år på den här bloggen är det dags att testa en ny värd. Bästis jobbar på SOLO och de sökte en mammabloggare, så dit bär idag flyttlasset. Jag hoppas verkligen att ni vill hänga med!

Hoppas detta blir bra nu!

Från och med idag hittar ni mig alltså här.

Vintern kom tydligen till slut - i mars. Idag har vi fyra grader, stormblåst och regn. Det var inte så muntert att vakna upp till. Men jag har ju en liten solstråle här hemma som gör det omöjligt att vara vinterdeppad. Så fort man tittar på honom så slår han ut ett megaleende. Jag kan inte få nog av honom, vill bara pussa och krama och klämma på honom hela tiden. Idag fick han smaka fruktmix på äpple, päron och mandarin, plus lite rismjölskräm. Han tyckte att det var mycket märkligt och spottade ut det mesta, men han gjorde det skrattandes. Inte ens vid fyra i morse, när han tyckte att det var dags att stiga upp kunde jag hålla  mig sur särskilt länge. Det där leendet alltså...

Gårdagen blev väldigt lyckad och det blev lite drakflygning ändå. Vi samlade vännerna och körde picknick på Anidri beach. Max var lite trulig, men sov ganska stor del av vistelsen så det gick bra ändå. Elli såg jg inte mycket av, mer än på avstånd. Hon hade fullt upp med att leka och lära sig drakflygning av sin gudfar.

Jag har så mycket bilder från de senaste dagarna att jg knappt kan välja...

Härlig morgon!

Karnevalen är över och idag är den "ren måndag". Då brukar hela byn samlas på en strand och flyga drakar. Idag är det dock jätteblåsigt så jag vet inte riktigt hur sugna vi är på att stå och få sant i ögon, hår och mun samtidigt som vi kämpar med en eventuellt gnällig bebis, en bångstyrig drake och en sur 3-åring som vill se draken i luften och inte omkringstudsande på marken.

Även om det inte blir någon drakflygning så blir det säkert en kaffe nere i byn och sedan blir det ren lunch hemma hos svärmor (inga produkter från djur som har blod, dvs inget kött, ingen mjölk och inga ägg - räkor går dock bra för de har ju inget blod).

Den rena måndagen är kick-offen på fastan som varar i 40 dagar innan påsk. Långt ifrån alla fastar och fastan innebär alltså avhåll från det jag nämnt ovan men vissa kör med egna varianter. Aris fastar inte och inte heller svärmor som inte anser att köttätande är något "dåligt", men andra familjemedlemmar gör så menyn hos svärmor är ändå köttfri dessa veckor.

Igår var det sista karnevalsdagen med obligatorisk bränning av nån figur (vet faktiskt inte vad och varför). Efteråt var det fyrverkerier som faktiskt imponerade, det var jättefint! Jag kan dock inte låta bli att tänka på vad det har kostat byn som officiellt inte har några pengar... hmm... Lille Eftihis Maximos somnade när vi gick hemifrån vid åtta och sov hela kvällen - perfekt! Elli var på strålande humör och dansade omkring i sin prinsessklänning som hon vägrar ta av sig.

Natten gick väldigt bra också - äntligen! - vi har kämpat i många nätter nu... Somnade som sagt vid 20, vaknade vid 00 för mat, sov sedan till 4 då han också bara åt och somnade om. Vid 6-tiden strulade han lite men somnade när han fick komma till mig och ligga tätt intill (han måste känna mig andas på hans panna och helst ska min mun också vara tryckt mot hans huvud).Klockan 07.30 vaknade han som en liten solstråle och vi gick upp. Vid 8 fick han sin frukost och somnade igen vid 9, lagom till att Elli vaknade. Så himla mysigt. Det är så skönt att kunna ge Elli lite extravård ibland. Nu ligger hon här brevid mig i soffan täcket är på, mjölk i flaska, solen strilar in genom fönstret och ur radion strömmar härlig 60-talsmusik.

Aris är hemma idag, på bästa humör, och allt känns så himla perfekt. Önskar jag kunde spara den här morgonen och trycka på repeat varje dag...

Hoppas att ni också får en fin ren måndag!

När vi satt och sippade på våra drinkar innan festen kickat igång ordentligt igår så kunde jag inte sluta tänka på barnen. Elli hade varit lite ledsen för att hon skulle sova hos yaya och det var lite svårt att sluta tänka på där i början. Min fina lilla tjej ville "sova hem! inte ha pappou, yaya!". Jag somnade henne hemma hos yaya så allt var ok när jag faktiskt gick, men ändå, det skavde lite. Jag fick plötsligt en enorm lust att gå hem till svärmor och krypa ner i sängen där Elli sov och borra in näsan i hennes nacke och lyssna på hennes små snarkningar. Åh, hon är så ljuvlig!

Lilleman hade suttit i sin farmors famn när jag gick,  på sitt allra bästa humör med ett stort leende och charmat farfar. Den bilden var också svår att gnugga av näthinnan. Jag kände mig så lycklig och rik när jag tänkte på de små grynen. Mina fina små bönor, mina egna. Jag vet att jag log där i baren och tänkte att även om kvällen skulle bli en flopp så skulle jag få njuta av mina små frön väldigt snart igen.

Usch så smörigt det här lät, men det var precis så jag tänkte och kände. De är det bästa och finaste jag har och någonsin kommer att få.

Denna helg är det stora festligheter i byn, och i alla byar och städer över hela Grekland. Det är karnevalshelgen! Förtio dagar innan påsk har man karneval i varenda småby och stad och alla klär ut sig och i centrum kommer ett härligt karnevaltåg att ringla fram på lördag. Det är allt från förskolebarn till skolbarn och andra fria grupper som fixar något kitchigt att dra fram genom stan samtidigt som de dansar omkring, utklädda till tänderna. Många andra klär också ut sig och på natten är det vilt party i varenda bar.

Igår kickade de igång här med karnevalshelgens första party och eftersom temat tilltalade oss (Afrika) så valde vi att gå ut. Jag och Aris klädde ut oss till araber (Nordafrika). Aris såg ut som hämtad från Egypten medan jag såg lite mer fejk ut.

Vi kom till Skala alldeles för tidigt för Aris var så sugen på utgång att han inte kunde stanna hemma längre än till tio. I en och en halv timme satt vi och sippade på våra cocktails och skrattade åt den extremt klyschiga utsmyckningen av baren. Skala hade bjudit in afrikansk livemusik som vi såg fram emot, men när vi såg dekorationerna så undrade vi om inte afrikanerna kanske skulle vända i dörren. Det gjorde de inte och man kan ju hoppas att de hade tillräckligt med självdistans att bara kunna skratta åt de dinglande benen i taket och de fasttejpade bananerna på stativen.

När partyt väl kom igång strax innan midnatt blev det väldigt kul och vi dansade i ett fullt Skala i flera timmar. Mina vänner var där också så jag kände mig omgiven av trevligt folk. Det blev en väldigt lyckad kväll faktiskt!

Elli har party på dagis idag och imorgon är det alltså den stora karnevalsdagen. Hoppas att vädret blir fint.

Kollade in en tabell för bebisars utveckling månad för månad. Enligt denna tabell för femmånaders bebisar så kan "de flesta barn": Se skillnad på klara färger; Rulla runt; Roa sig med att titta på sina händer och fötter. "Hälften av alla barn" kan dessutom: Vända sig mot nya ljud; Känna igen sitt eget namn. "Några få" femmånadersbebisar kan också: Sitta en kort stund utan stöd; Stoppa saker i munnen; Bli rädd för främlingar.

Max roar sig ofta med att titta på sina händer och fötter och ibland tycker jag att han lyssnar till sitt namn. Han vänder sig helt klart om efter nya ljud. Han kan sitta typ 2 sekunder utan stöd och han stoppar allt i munnen. Han blir inte rädd för främlingar även om han alltid föredrar mammas famn framför andras. Han kan inte rulla runt.

Är det inte konstigt? De flesta kan rulla runt men få kan sitta eller stoppa saker i munnen. Max är tydligen lite tvärtemot, hehe.

Jag tror dock att han snart rullar, för han tränar med att spänna upp ryggen i en båge när han ligger på rygg. Det är bara en tidsfråga innan han tippar över.

Här sitter vi. Lille Max har just somnat för natten och lär vakna för dagen vid 5-6-tiden imorgon, med ett mål mat runt midnatt när jag går och lägger mig. Intresseklubben antecknar, ja... hehehe.

Har precis beställt en portion grillad kyckling med pommes och nån ljuvlig dippsås från kycklingfavvoplejset Kaligeris. De är jättebuttra där och all annan mat är medioker, men den grillade kycklingen slår allt annat i stan. De har dessutom hemleverans och vinteröppet. Vi är stamkunder. Såklart.

Aris är iväg och spelar biljard, han hade visst anmält sig till en "turnering". Kul! Jag gillar biljard, men är ganska hopplös, hehe.

Vi har Askungen på i bakgrunden, men leker mest, jag och Elli alltså. Hon gillar att leka städtant och tar en av lillebrors våtservetter och går runt och "dammar" och "skurar". Ibland sträcker hon på ryggen och pustar, precis som hon har sett att Askungen gör. Ibland blir hon sjuksköterska istället för städtant och ska torka bort mitt "blod" och plåstra om. Ganska mysigt faktiskt. Väldigt mysigt.

Ja, så ser vår onsdagkväll ut.

Jag gillar kvällar.

För ett tag sedan brukade jag starta dagen med havregrynsgröt kryddad med linfrön, gojibär, mjölk och sirap. Min mage har nog aldrig mått bättre. Tyvärr tröttnade jag efter ett tag och återgick till vitt bröd med jordnötssmör/nutella/marmelad.

Jag åt heller inte särskilt mycket sötsaker, jag hade kommit in i en hälsosam rutin där jag åt ganska mycket frukt, sallader och mat såklart. Inget hysteriskt alls, det var bara som att sockerbehovet hade minskat. Det hade blivit så av sig självt på något konstigt sätt.

Sedan började jag så smått att äta choklad igen varje dag och nu har jag tappat all kontroll. Det är sinnes! Har jag inte minst 200 gram gott choklad hemma så måste jag iväg och handla, annars känner jag mig orolig i kroppen som värsta junkien! Idag har jag ätit ett paket chokladkex till frukost, plus de sista bitarna från gårkvällens chokladkaka. Inget annat. Magen som började se ut som sitt gamla jag igen har blivit en liten pluffsdeg igen och utseendet går inte alls i den riktning jag skulle önska. Visst är det så att jag kan vräka oerhörda mängder socker utan att gå upp särskilt mycket, men det är inte kul när magen strular och allting bara fladdrar.

Jag behöver en liten detox från allt socker. Inte allt socker, men det uppenbara. Ska jag försöka leva en vecka utan sötsaker, fokusera på frukt och nötter och köra havregrynsgröt som frulle igen? Alltså det är svårare för mig än ni kan ana... Jag är verkligen beroende. Sockeralkis.

Det märks inte bara på toalettbesvär eller mjuk mage, men också på min ork och energinivå. När jag har ätit min sockerfrukost och sätter mig vid datorn för att jobba så tar det ca en halvtimme, sedan faller ögonlocken. Sockerdippen attackerar och jag får inget gjort! Det är beklämmande.

I förrgår kväll satte jag lillMaxen i sin stol bredvid spisen medan jag lagade lite mat. Han satt helt knäpptyst hur länge som helst och stirrade på sina händer, en liten kräktrasa och sin leksak - väldigt fokuserat och med stort intresse. Efter den här långa stunden så tänkte jag att jag ville se ett litet leende så jag började försöka charma honom med bebisprat "bobibobibobibobibooooo!" sa jag och Maximos sken upp i ett stort leende. Jag körde en omgång till och Max log så stort han bara kunde efterföljt av ett litet glädjetjut. En gång till och det allra första skrattljudet kom ur hans mun. Sedan tappade vi båda all kontroll, jag stod och fäktade och viftade och gjorde alla möjliga konstiga ljud och Max skrattade så att han kiknade. Aris och Elli, som hade suttit och ritat lite tillsammans, kom farande och började skratta de med när de såg oss, ja, framför allt den lille clownen. Vi höll på hur länge som helst och Maxen var så söt i sin eufori att pappa Aris fällde lyckotårar. Elli ställde sig framför sin lillebror och lockade till fler skrattsalvor genom att imitera mina clownerier. Åh, vilken stund!

Sedan somnade Max vid 8-tiden och sov till midnatt då jag bar upp honom på ovanvåningen och gav honom sitt nattmål. Därefter sov hela familjen och när jag väcktes av Max för nästa mål mat fick jag mig en överraskning. Klockan var fem! Jag hade fått sova fem ostörda timmar i sträck och jag kände mig så utvilad och lycklig att jag dansade ur sängen för att svepa ihop lillens ersättning. Han slocknade igen efter den omgången och sov till 7.30 då vi gick upp.

Inatt var det nästan lika bra, förutom att Max vaknade klockan sex istället för fem och därefter tyvärr inte riktigt kom till ro igen. Han hade en fis på tvären, bokstavligt talat. Jag fick mina fem sammanhängande timmar (gick inte och la mig förrän vid ett igår) igen, vilket var ljuvligt, men sedan blev det inte så mycket mer... Det gör dock ingenting för nu fick jag se att han kan. Han kan sova lite längre stunder utan att strula och det ger mig hopp om att snart få sova skönt om nätterna igen.

Kalo mina, förresten!