Det är inte brist på saker att skriva om. Inte heller brist på vilja. Kanske är det brist på ork? När man jobbar fem jobb och har en tvååring som betyder allt för en så är det svårt att alltid ha ork och tid att reflektera över sitt liv inför allmänheten. Efter jobben så vill jag ge Elli min uppmärksamhet och hon tycker att mamma är världens tråkigaste när hon sitter vid datorn - såvida jag inte spelar Snood ("titta, dooda!!"), eller ringer mormor eller morfar på Skype.

Nu har jag precis kommit hem från hotellet där jag sprungit non-stop sedan klockan sju imorse. Fötterna ömmar och ryggen värker, men värst är ändå huvudet som bara vill att kroppen ska lägga sig ner och VILA.

Om 11 dagar fyller lilla yrvädret 2 år och då ska vi ha kalas. Uuuuhhh... huset måste städas och jag måste till frissan och fixa håret som ser ut som en mopp ungefär. Sedan är det årets händelse om exakt en månad - Ellis dop! 150 presentpåsar ska sättas ihop, blomserarrangemang planeras och beställas, gottebord likaså, Ellis klänning ska sys, huset ska städas (igen, det är inget som sker utan anledning nämligen), och såklart en massa, massa mer. Men kul som tusan ska det bli! Min lilla flicka ska firas storslaget!

Klänningen jag ska ha på mig på dopet är färdig och det känns som en oerhörd lättnad. Nu ska jag bara hitta lämpliga skor. Sedan är Ellis klänning på tur och innan dopet måste jag dessutom färdigställa en beställning på 3 klänningar och 3 pojkkostymer till fancyshoppen i Chania så det är mycket på g. Men syendet är kul så jag är glad att det finns aktivitet på den fronten. Önskar bara att hotellet kunde stänga... (schh).

Det här är mer en tråkig uppdatering på vad som är på gång, men det får vara så. Bättre än inget.

Nu måste jag susa iväg och hämta lillan som är hos farmor och leker, sen blir det lunch och när Elli sedan vilar middag ska jag börja planera hennes dopklänning. Spännande!

Aris hällde just vatten i Ellis hår och Elli svarade med "??? malakia!" vilket betyder "??? hår", men aris hörde "Skase malaka!" och för er som förstår grekiska behövs ingen förklaring till varför pappa Aris blev hälften lång i ansiktet oc hälften svart i blicken. "Sa hon verkligen "Skase malaka?!"" frågade han mig och var redo att bli riktigt arg på sin lilla tvååring, men jag förklarade snabbt missförståndet med ett asgarv.

"Skase malaka" går inte riktigt att översätta till svenska men på ren engelska blir det "Shut up, wanker!"

Magen bubblar fortfarande av skratt.

Var och hippiecampade med älsklingen i fredags. Fullmåne, skymningsbrasa, stiltje... Det var verkligen sagolikt. Vi åkte till en mycket svåråtkomlig strand, vilket också resulterade i total ensamhet och "ett med naturen", inte en elledning så långt ögat kunde nå. Magiskt.

Vi sov under öppen himmel och gott sov vi. När vi vaknade runt 8 sken solen med full styrka och vi gick två meter ner till det spegelblanka vattnet och tog ett morgondopp.

Bästa medicinen för allting. Livet känns så fint.

Men, sen fick jag nåt ögat, men tänkte egentligen inte mer på det. Inte förrän längre framåt dagen när vi kommit hem igen. Ont och tårigt blev ögat och samtidigt fick jag en beställning på tre klänningar som skulle vara klara till idag runt kl 12. Jag hade alltså natten på mig. Typ. Så med trasigt öga satt jag och sydde till långt in på natten, och sen fortsatte jag tidigt på morgonen. Precis när kunden ringde strök jag den sista fållen. Otrolig timing. Kunden blev glad, och det blev min sparkassa också.

Ögat har fått träffa en doktor och tar nu mediciner, så vi hoppas att det snart blir bra.

I torsdags blev jag faster till en liten Alvin. Min storebror Jim och hans älskade lilla fruga Neyda fick äntligen sin lille son tiiiidigt på morgonen. Långt borta är jag, men väldigt stolt och glad över storebror och för hans lilla familj.

Kolla in Jims blogg för mer detaljer och bilder.

HÄR