En lite rolig grej är att när Elli är ledsen, behöver hjälp med något, trött eller bara vill ha sällskap så finns det ett samlingsnamn för alla de behoven: MammA!, meed betoningen på grekiskt vis förstås. Pappa betonar hon på ren svenska.

Lilla pulvret är så duktig och glad hela tiden. Maken till behagligare barn har jag aldrig upplevt. Och även om jag inte är objektiv så har jag ändå en rättså klar blid över att hon faktiskt är extraordinärt lätt att ha att göra med. Grekisk släkt tycker inte att jag har fått känna på hur det är att vara mamma på riktigt och att jag vid det här laget borde ha mitt tredje barn på väg "så lätt som Eleftheria är". Jag tackar istället de grekiska gudarna att jag kommit igenom första tiden som mamma utan stress och ångest, det gör liksom att jag kan tänka mig fler så småningom. Ett till i alla fall, sen får vi väl se, nästa kanske blir ett litet monster.

Nu är jag så trött att mina ögonlock får kämpa för att hålla sig uppe. Egentligen vill jag skriva om ett bröllop vi varit på, om grillfesten som är inplanerad i morgon, om min och mammas solotur till Chania igår och om hur härligt det är att hon är här. Men jag ger er några bilder som får tala istället. Tyvärr har jag inte laddat upp några bilder på mamma än. Men hon är här och vi har det jättemysigt!

I brist på inspiration med överflöd av vilja att bjuda på blogg så kommer här en lista på onödigt vetande. Den är snodd från finaste Johanna, men eftersom hon numera har sin blogg låst för allmänheten så är det helt onödigt att länka.

1. Hur gammal är du om fem år? 30
2. Vem var den sista du träffade? I sovande tillstånd - Elli. I vaket - mamma.
3. Hur lång är du? 170
4. Vilken var den senaste film du sett?Revolutionary Road - MYCKEt BRA!
5. Vem ringde du senast? Emmanuela
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Till mamma: Elli vaknade när jag kom hem. Så kom när du vill.
7. Vad är dagens planer? Well, klockan är kvart i tio och jag serverar frulle klockan sex imorgon bitti så sova tänker jag förhoppningsvis snart göra.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda.
10. När såg du senast din mamma? För fem minuter sedan.
11. Vilken ögonfärg har du? Gröna.
12. När vaknade du idag? Kvart i nio.
13. Har du någon gång hittat en katt? Nä. Inte så.
14. Vilken är din favoritplats? I armarna på någon jag älskar.
15. Vilken plats föredrar du minst? Säger nog tusan Skurup jag med. Ångest, men bara själva bycentrum.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I Paleohora, något annat vore väl fel att önska. Har nog två-tre barn vid det laget. Hoppas att jag är lycklig med livet och jobbar med något tillfredsställande.
17. Vad skrämde dig som barn? Eld.
18. Vem fick dig att skratta senast? Mamma tror jag.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej. Ingen är väl för ung för det?
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan, allt annat är för varmt.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två
23. Hur många landskap har du bott i? Två. Skåne och Bohuslän
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, det har hänt några gånger
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota, helt klart! Det är också därför mina fötter sällan ser rena ut.
26. Är du social? Ja, om jag inte är trött.
27. Vilken är din favoritglass? Nougatglass
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Öppna en salong i byn och bygga ut mitt hus.Ta körkort.
29. Tycker du om kinamat? Ja
30. Tycker du om kaffe? En cappuccino då och då är inte fel.
31. Vad dricker du till frukost? Färskpressad apelsinjuice eller vatten.
32. Sover du på någon särskild sida? Vänster sida.
33. Kan du spela poker? Ja
34. Tycker du om att mysa? Sjukligt mycket. Jag skulle kunna leva på mys.
35. Är du en beroendemänniska? Ja, nikotin, choklad och kärlek.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
37. Vill du ha barn? Fler? Ja, ett till i alla fall. Sen får vi se.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. I bakhuvudet kan jag bra spanska också, men den ligger i vilande tillstånd. Sedan lär jag mig grekiska (i dagligt liv alltså, inga lektioner), tar mig fram ganska bra nu, men det är skitsvårt. Och då är jag ganska språkbegåvad i vanliga fall. Förstår en hel del franska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja, jag blev så full en gång att bakfyllan två dagar senare fick mig att bli så sjuk att jag blev medvetslös. Jag var 16 och fick stanna tre dagar på sjukhuset för övervakning. Slå det om ni kan.
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet!
41. Vad spenderar du helst pengar på? Resor till Sverige.
42. Äger du dyra smycken? Nej
43. Har du någon gång testat narkotika? Ja
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Cola Light
45. Vem är den roligaste människan du känner? Med Rebecka skrattar jag massor.
46. Välj ett ärr på din kropp? En linje över knät som jag fick när sprang in i en nylonlina som barn.
47. Vad har du för ringsignal? Nån standardtråk.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja, men inte som jag bär förstås. Elli har mina gamla lackskor i stl 22. Toppskick. Kavat.
49. Flirtar du mycket? Det händer. Fast helt oskyldogt förstås.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? På en strand på Kreta, minns inte var.
51. Kan du byta olja på bilen? Nej, men hur svårt kan det vara?
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej, en av fördelarna med att inte kunna köra bil.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Läser just nu en brevsamling från familje Bronte, det är mest Charlottes.
54. Läser du dagstidningen? Nej, det är för svårt.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej, men Ottobre Design kommer hem till mig fyra ggr per år- Mönster för barnkläder.
56. Dansar du i bilen? Nej, ibland klappar jag takt och ofta sjunger jag.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Gavdos FM på jobbet i morse.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Emmanouelas namn på en lapp på ett choklad från mamma. Så att ingen annan skulle ta det.
59. När var du i kyrkan senast? Det var nog i påskas.Ska dock till kyrkan igen på lördag då vi ska på bröllop i Chania.
60. Vilka personer utmanar du? Alla  som vill.

God natt!

Sitter i butiken och sitter. Har iofs laptopen här och internet finns tydligen hos nån granne, men jag har över en timme kvar innan jag kan joina mamma och Elli i deras mys och bus.

Jag vill få in lite skrivjobb, trodde att jag hade massor på g men det kommer aldrig så jag misstänker att kunderna kanske hittat billigare skribenter. Priserna har droppat med typ 40-60 % senaste tiden! Jävla amatörskribenter som gör det för skitpengar... Men jag får väl ta det och följa med i tiden och jobba dubbelt för samma pengar. Trist bara.

Sopsortering existerar förresten inte här. Vi är glada om folk prickar de stinkande containrarna med sina öppna sopor och inte slänger de på vägarna. Mycket trist det med.

I övrigt är allting mycket fint. Jag är blond sedan ett par månader tillbaka och funderar nu på ljusbrunt istället. Men jag borde inte. Tålamod och lugn Johanna. Det är fint som det är.

På lördag ska jag och Aris på bröllop i Chania, jag ska bära en kort vit klänning i grekisk stil som jag sytt själv. Vi sover sedan där på hotell och myser ordentligt. Samtidigt får Elli vara med momo.

Som de klickar de där två förresten. Bästisar for ever.

Hett, hett, hett. Idag är jag ledig och förmiddagen spenderades med sömn (Elli väckte mig klockan 10!), en cykeltur till bageriet för att handla kaneldonut, sockerdonut och chokladdonut till frukost, ett snabbt besök på kompis Zoes jobb, ytterligare ett snabbt besök på hotellet och sedan chillout i solstolen under tamarisken i den nystädade trädgården. Jag satte ut Ellis badbalja och fyllde den med vatten och medan jag slappade i skuggan sprang hon omkring naken och badade sig själv och sina dockor och hundar och böcker. Vid ett for vi till svärmor och åt lunch och nu när vi kom hem slängde jag Elli i säng för att själv kunna jobba lite, kanske plocka i ordning en smula och ta ett par-tre isduschar mellan varven.

Härliga tider.

Aris fick ett ryck.

Nu har vi staket runt hela trädgården (äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!). Som dessutom är städad. Fläktar och myggskydd är installerade. Vinterkläderna förda till hotellet.

Nu ska han tillbaka till jobbet.

Puss älskling.

Det är plötsligt mycket på gång igen. Jobben på hotellet och i butiken har satt igång på riktigt och plötsligt jobbar jag sex dagar i veckan, fyra halvdagar och två heldagar. Utöver det har jag kommit igång så smått med att klippa folk vilket upptar kvällarna ibland. Och några skrivjobb har trillat in.

Det är mycket roligt förstås, men innebär också att ett nytt problem har uppstått. Skuldkänslor.

Hela tiden känner jag mig kass för att jag spenderar så mycket tid borta från lillsnuttan. De dagar jag jobbar heldag ser jag henne knappt alls, för de fyra timmarna mitt på dagen då jag är ledig så sover hon minst tre. När jag de andra fem dagarna i veckan lägger in extragrejer som frisörtid eller skrivtid på kvällarna, och lämnar bort henne extra, så känner jag mig så egoistisk. Hur blir man av med den känslan? Hon lider inte på det sättet att hon blir ledsen eller så, hon trivs jättebra med sin farmor och sina fastrar (som brukar ta hand om henne), men det kanske är för lite tid med mamma? Hur vet man vad som är en okej balans? Är det jag som klänger mig fast vid henne?

Sen är det ju grejen med farmor som tar henne så mycket utan att be om något alls i retur. Hon säger att hon vill. Men det är klart att det blir tröttsamt att ta hand om ett barn så mycket. Borde man skaffa en barnflicka ett par dagar i veckan i alla fall. Kunde jag betala för mig skulle det på nåt sätt kännas bättre. Å andra sidan kanske det skulle göra farmorn ledsen och förolämpad?

Ah, skuld, skuld, skuld. Det är min ständiga börda. Men vad säger ni? Låter det som att jag spenderar för lite tid med Elli? Hon behöver kanske sin mamma mer? Samtidigt ser jag vad som pågår på andra håll där föräldrarna lämnar barnen på dagis på morgonen och hämtar dem två-tre timmar innan läggdags. Det blir ju folk av de med? Då är jag ju jättemycket med Elli i jämförelse.

Vi vill bygga ut huset. Det finns flera frågetecken mellan tanke och verklighet och idag blev ett utrett.

Bygglov kostar 3000 €. Aouh! Och om man skiter i bygglovet då? Då får man böta 700 € OM de kommer på en.

Då var det avklarat.

Jag väcktes för första gången på hela natten nu, klockan 9.30. Tack Ellimumsan! Känner mig utvilad och med solens bestämda strålar som envist lägger sig över havet och stockrosorna och den nyhängda tvätten utanför kan jag inte annat än känna att denna dag kommer bli en riktigt härlig en.

Nu ska jag slänga upp Elli på cykeln och trampa ner till bageriet och köpa några godbitar att ha frukostfest på och sedan cyklar vi till Aris på hotellet och pressar lite apelsiner att ha till.

Förresten känner jag mig väldigt glad att Miljöpartiet har gjort ett sådant oerhört bra val. Go, MP, go! Jag hoppas att de kan påverka nånting till det bättre vad gäller miljö och hälsa. Kanske man inte behöver tänka så mycket på sånt när man bor i Sverige, men med sopor överallt och stor vattenbrist bl a, så är miljöproblemen påtagliga här i Grekland. Sen hur mycket ett eller två svenska miljöpartimandat kan påverka grekisk miljö är kanske ganska skrattretande lite. Men ändå.

Här vann socialisterna. Yeay!

Ni som kommenterar här är för rara. Tack för alla uppmuntrande ord!

Såhär tre dagar efter brännolyckan är Ellis hand bättre, de skinnflådda fingrarna har nu stora tjocka skorpor och det hela ser ganska grymt ut. Ingen som ser hennes hand kan hålla sig från att göra äckelminer, och många (speciellt gamla tanter) ger goda råd om vad som bör kletas på. Jag kletar dock inte på så mycket utan lyder doktorernas råd att låta det luftas och lämnas ifred så mycket det nu går när såret sitter på en 1,5-åring med spring i benen. Lite färsk aloesaft stryker vi på en gång om dagen, det är nog det enda jag med säkerhet vet hjälper mot brännskador. Det största problemet nu är att skorporna löper över hela fingrarna så när Elli griper om saker så spricker skorpan över knogarna och då blöder det och gör väldigt ont.

Nätterna är fortfarande svåra, Elli vaknar ofta och gråter ganska häftigt, hon viftar med handen och säger "Mimi!" som betyder sår på grekiskt barnspråk. Då får jag vagga och blåsa på hennes hand varvat med att sjunga "Lille Katt" för att lugna. Ingen annan sång går an, börjar jag sjunga "Lilla Videung" eller "Vyssan Lull" för min egen omväxlings skull så säger Elli strängt till att hon vill höra "Mjaou" - "Lille Katt" alltså. Inatt sjöng jag "Lille Katt" utan paus i en timme mellan kl 3-4, jag undrar hur många gånger det blev. Jag kan verserna om katten, grisen, moren och faren. Puh!

Samtidigt har jag tagit alla morgnar på hotellet, då städerskan varit borta och Emmanuela som jag vanligtvis delar skiften med, fått agera städerska. I säng runt 1, upp klockan 7 och däremellan avbrott i sömnen minst en gång i timmen. Jag känner mig halvt död.

Men imorgon är jag ledig hela dagen, och Elli har precis lagt sig så förhoppningsvis får jag sovmorgon. Och har jag riktig tur så kanske hon äntligen sover lite bättre inatt. Min stackars, stackars lilla tjej.

Snart börjar nedräkningen för mammas efterlängtade ankomst den 16:e.

Snart hoppas jag att uppdateringarna här blir lite fler och mer varierade. Men jag har lärt mig att det går i vågor, det här med bloggande. Just nu är det lite sparlåga.

Igår satte jag mig vid svärmors mangel för att mangla lakan. Emmanuela brukar göra det, men hon hade massor av jobb på hotellet, så jag ville vara lite schysst.

Elli sprang omkring och lekte men efter en stund ville hon sitta hos mamma. Jag hade fem lakan kvar och tänkte att hon kunde sitta i mitt knä medan jag manglade det sista. Vid ett oövervakat ögonblick, jag tittade väl bort en liten stund, så slutade mangeln mata lakanet. Jag ser då att Ellis små fingrar har åkt med lakanet in i mangeln och hon själv är väl i sådan chock att hon inte får ur sig ett ljud. Bilden av den lilla handen där i mangeln kommer aldrig lämna mig, det är jag säker på.

Fyra fingrar skinnflådda och stor blåsa på lillfingret blev resultatet. Illa nog, men det kunde ju gått ännu värre. Den där mangeln är ju förbannat het. Naturligtvis blev det många timmars gråt och få timmars sömn inatt, men skuldkänslan som tynger mig är värre än allt annat tillsammans. Hur är man funtad när man sätter en 1,5-åring vid en mangel?

Hon kommer förstås läka och glömma att det någonsin hänt. Mitt straff blir att jag kommer ha den där bilden på näthinnan tills jag dör.

Och, nej, detta är ingen olycksblogg... Egentligen.

Ni vet när man är nyförälskad, hur man inte kan få nog av varandra och känner sig fullständigt halv utan den andres sällskap? Så är det när man får en bebis också, fast ännu mer intensivt (ja, och detaljen att det är betydligt slitigare stundvis också). Sen går åren och förälskelsen brukar lägga sig och utvecklas till nåt starkare, men lite mindre intensivt. Man klarar att vara ifrån varandra utan att tänka på den andre varenda sekund. Jo, så är det väl med barnen till viss del med. Men skillnaden är att om man i en förälskelse eller kärlek till en man/kvinna kan komma att tröttna och under långa perioder inte känna nån spänning alls, så går det inte en dag i ens föräldraskap då man känner sig omotiverad att älska barnet mer än någonsin.

Jag fascineras oerhört av den senaste tidens utveckling av mitt förhållande med Elli. Förr njöt jag så av några stunder för mig själv, men nu när Elli är lite större, och det nästan varje dag förekommer stunder då jag ör för mig själv, så har dessa stunder förlorat sin glans. Elli har blivit min närmaste person, min allra, allra bästa vän. Det finns ingen jag förstår och blir förstådd av som henne - om än på ett väldigt basalt plan. Hon läser av mina känslor som ingen annan, det är otroligt!

Min egen mamma brukar ofta säga att jag är hennes dotter, men också hennes bästa vän. Det har hon gjort sedan jag var tonåring, och det har för mig varit så naturligt. Nu förstår jag dock vidden av det. Elli är min bästa vän med, och tänk då att hon bara är drygt 1,5 år! Naturligtvis kan hon inte svara för allt man behöver i en vuxen vän, så menar jag inte, jag lägger aldrig över några tunga tankar på henne, eller går ut på krogen med henne osv. Men hon finns där alltid, hon känner mig och litar på mig som ingen annan, och framför allt är jag så självklar för henne och hon för mig, och kärleken mellan oss så stark att ingenting kan komma mellan. När hon inte är nära mig så saknas något och jag längtar tills nästa gång vi ska träffas.

Det är som en förälskelse, med lite tuffare inslag, men som å andra sidan aldrig lägger sig. Med risk för att låta töntig och klyschig och vadderad i huvudet så menar jag att : Det är det mest fantastiska i livet - alla kategorier.

Jag har börjat jobba halvtid på hotellet, delar tjänsten med Emmanuela då hon inte fick sin tjänst som byns brevbärare förlängd. Det går bra och jag tycker att det är riktigt mysigt faktiskt. Det är bara de tidiga morgnarna jag inte helt är kompis med än, men eftersom det bara gäller varannan dag så går det fint och den stora fördelen är att man har jobbat klart för dagen redan vid 11-12. Vidare blir det från nästa vecka två dagar som butiksbiträde, där jobbar jag nästan dubbla tiden för samma lön, men jag ser det som lite semester samtidigt eftersom jag kan slappna av och sitta och läsa och sånt som jag sällan har tid med annars, och det är väldigt värdefullt för mig. Dessutom får jag ju sälja mina klänningar där helt gratis.

I övrigt kanske, kanske jag har fått in en saftig beställning på ett skrivjobb som skulle trygga sommaren. Hoppas bara att det inte går i stöpet i sista stund, denna bransch är väldigt ombytlig och osäker så man kan aldrig känna sig helt trygg.

Aris jobbar i stort sett hela dagarna, vi ser honom inte så mycket, och det känns lite trist. Frånd et att han stiger upp runt 8-9 fram till runt klockan 22-23 är han på hotellet, med ett break vissa dagar på ett par timmar mitt på dagen (oftast, oturligt nog, just när Elli vilar middag). Men igår vaknade Elli redan vid 15.30 och Aris fick sin rast senare än vanligt runt samma tid, så vi passade på att sticka till stranden. En snabbis på 45 minuter blev det, men det var härligt ändå.