Jahapp. Ännu en helvetisk natt och jag var ett litet vrak framåt småtimmarna. Tyckte Elli var dum som inte lät mamma sova ens en halvtimme i sträck. Så som hon grät har jag sällan hört henne gråta förr och jag började undra vad som var fel, men hon visade inga tecken på att ha ont någonstans. Det är uppenbart att jag bara har varit mamma i 1,5 år... Runt sextiden somnade hon i alla fall och sov lugnt till klockan nio.

Idag såg jag att hela hennes högeröra, kind och hår var fullt med torkat gult klet som kommit från örat. Trumhinnan hade spruckit, antagligen någon gång under natten, jag gissar då runt sextiden.

Aris tog henne till doktorn och antibiotika blev utskrivet, en dag innan vi flyger till Sverige tar kuren slut - snacka om flyt (i oflyten förstås)!

Så nu går vi åt rätt håll och nätterna blir lättare att hantera. Jag är dessutom feberfri, så - hej positivitet!


Och solen skiner!