Vinden har vänt, från sydvästlig till nordlig. I Paleohora betyder det klarare solsken men kallare temperatur - mycket pillimariskt. Det är så vackert och ser så skönt och, men när man kommer ut i sin tunna kofta så önskar man genast att man satt på sig sin varma kappa istället. Det tar några år att lära sig att leva med vindarna så som man gör här. Vindriktningen är alltid avgörande för vädret.

I alla fall...

Idag har jag och Elli städat i huset lite. Hon såg till att krossa glas och spilla ut cornflakes i köket för att medan jag sedan städade där välta ut alla leksakerna i storarummet. Hon är så snäll, lilla fjunloppan.

Sedan gick vi ner till farmor där jag lämnade henne för att gå hem och jobba. Nu, två timmar senare, har jag jobbat och är lite trött på datorn. Solen ser så lockande ut utanför dörren och man glömmer lätt att det blåser kallt.

Men så tänker jag på er där hemma, som hade slängt av er alla kläderna och lagt er på första lediga sand- eller gräsplätt och kanske till och med kastat er i havet, om ni hade haft en dag som denna. Och då fnissar jag åt er dumhet. Fast på ett mycket kärleksfullt sätt förstås. Nakna vid 12 grader. Det är svenskarna, det. Härligt tycker jag. Lite despo, men härligt ändå.

Själv drar jag på mig en extra kofta och virar in mig i en fleecefilt så att jag kan ha dörren öppen och njuta av den fantastiska utsikten utanför. Den klår det mesta.

Disk och tvätthängning och helst en skurning av badrummet står på listan nu. Men jag funderar på att som vanligt trotsa listan och hoppas att allt är fixat när jag kommer tillbaka efter lunchen sen. En vacker dag måste väl även jag få uppleva ett mirakel? Och idag är dagen väldigt vacker.