Idag firar Grekland en nationaldag (det finns flera, åtminstone en till - i oktober). Firandet dateras bak till den 25:e mars  1821 då revolutionen mot turkarna satte igång. Det var efter denna revolution som grekerna frigjorde sig från det turkiska styret, som härskat i nära 400 år, och blev självständiga. Det är en mycket stor dag för grekerna och än idag finns det mycket agg mellan turkar och greker. Ärren sitter djupt i folkminnet. Lyckligtvis minskar fördomarna och ilskan mot grannarna för varje år som går. Man måste ju tänka framåt.

I alla fall. Den 25:e mars är naturligtvis en helgdag, ingen jobbar och alla affärer är stängda. Skolbarnen går parad genom byn och invånarna står uppradade för att beskåda de finklädda små nationalisterna. Det är ganska rörande tycker jag, men så är jag också extremt blödig. Tänk den dag då lilla Elli ska gå där, hand i hand med en jämgammal, klädd i vitt och blått, med lite ovisshet i blicken. Som jag kommer grina... Nästa år får vi i alla fall se Panajota gå, hittills har det bara varit Efterpi i familjen som generat sökt våra blickar från ledet.

Efter paraden var det, såklart, lunch hos svärmor, gäster var inbjudna och svärmor har förberett mat i dagarna tre. Allt fanns! Kyckling, pilaffiris, kanin, fläskkött, kalitsounia, staka, sallader och bläckfisk för de som fastar. Ingen av gästerna fastade, så det var bara Emmanouela och Vasilis från familjen som åt fastematen. Vet inte om jag har nämnt det men när man fastar får man ju inte äta kött- eller mjölkprodukter. Men djur som inte har blod får man äta - därav bläckfisken. Bläckfisk är för övrigt en ganska vanlig maträtt här, i havet finns massor! Jag gillar det dock inte, om det inte handlar om friterade bläckfiskringar förstås.

Som vi åt sedan! Åååh, vad gott det var! Speciellt pilaffiriset är en personlig favorit, och kaninen smälte i munnen... Mmm! Sen gick vi hem, jag sydde en jump suit åt Elli medan hon sov, men den blev tyvärr alldeles för stor så den får vänta till hösten. Minst. Men det gör inget, sömnad är bästa avslappningen för mig och lagom till att jag var klar så vaknade lillan. Resten av kvällen har vi myst i soffan alla tre, ätit lite kvällsmat och kollat på grekiska filmer om revolutionen. Nu har lillan lagts för kvällen och jag är ganska redo för att sova själv. Men det får bli en timmes lungt soffmys till först.