Nedräkningen börjar... nu!
Varj gång jag ska resa hem så skriver jag en lista med saker jag vill göra och handla när jag är i Sverige. Den kan nog uppfattas som lite underhållande för vissa, så jag delar med mig:
Köpa bikinis
Köpa tyger (t ex styvt tyg, klänningstyg och barnvelour), gummitråd, framilonband, och annat på Stoff och Stil
Se Män som hatar kvinnor pa bio
Se andra svenska filmer, fast hemma
Köpa boken Skynda att älska
Köpa en flaska Remouladesås
Äta Thaimat
Äta McDonalds sunkburgare
Ha en tacokväll
Köpa en ljus, skimrande ögonskugga, en mascara och en våt eyeliner
Köpa Astrid Lindgren-filmer
Kanske en ny billig sulky?
Busfabriken?
Ansiktsbehandling
Frisören 7/4 kl 14.00
Vräka Kinapuffar
Lakrits!!
Varje dag kommer nya tillägg och längst ner på listan står det, med versaler:
SPARA PENGAR, LÅT INTE SHOPPINGDJÄVULEN TA DIG, DET ÄR BRA ATT HA NÅGRA € KVAR NÄR DU KOMMER HEM!
Som om det skulle hjälpa liksom... sssäkert.
Men skit samma. Idag är det alltså en vecka kvar. Nästa tisdag vid halv elva lyfter vi från Chania flygplats, tre kvart senare är vi i Aten där vi får försöka roa oss i tre timmar innan vi får boarda nästa plan som på drygt tre timmar tar oss till Kastrup. Jag ska göra mitt bästa för att hålla Elli vaken till flygtur nummer två så att hon kan sova sig igenom större delen av resan, det vore skönt för oss båda. På Kastrup väntar sedan min mammi, förmodligen studsande av otålighet.
Aaah, det ögonblicket, när man stiger in i ankomsthallen, med en hel semester framför sig och en massa uppbunkrad längtan som efter några sekunder kommer att frigöras ur kroppen. Jag får syn på mamma som står där i sin svarta kappa eller kavaj, en stor sjal, fixat hår och strålande leende. Hon tränger sig igenom folkmassan och ser ingen annan än oss, målet är att ta sig fram. Lejonet har tagit sikte på sitt byte och inget kan stoppa henne. Så kramas vi i evigheter och mamma försöker charma Elli som är mycket skeptisk och antagligen en aning förvirrad. Elli greppar tag lite extra i min tröjärm och kniper med sina små fläskben om min midja. "Vem är denna överväldigande tant egentligen? Jag tycker mig känna igen henne..." På mig tränger en tår fram i ögonvrån när jag kramar mamma hårt, hårt. Efter någon minut sansar vi oss och styr kosan mot tåget som ska ta oss till Malmö. Där väntar mammas bil vid stationen och en kvart senare är vi hemma. Antagligen är då klockan sex ungefär.
En vecka kvar...
Nu grät jag och log om vartannat, eller log jag genom tårarna?
Längtar tokigt mycket!
Kramisar
Hoppas du får en härlig dag :)
allt väl?
Jag lägger till en till: Gå på bio med Zalli och dumpa ungarna hos snygg-mormor och söt-mormor! Jag vill se Lotta Thells film!
Mamma: Härligt!
Leonora: Jod, allt är under kontroll.
Zalli: Tillagt och uppskrivet ;).
Superfin skildring av mötet!!!!!Vilken längtan!
Vilken kärlek!
Intressant med listan.
Vi lever med dig särskilt den dagen....
Hur länge stannar du? 2 eller 3 veckor?
Kram
Eva: Det blir 2 veckor denna gång. Med påsk och hela härligheten.
Jag håller med dig. Det är det bästa ögonblicket när man ser ens föräldrar och hur glada dom blir över att se oss. Sen behöver vi ju inte skriva om och beskriva avskeden som fortfarande är så svåra. Det gör så ont i hjärtat varje gång jag ser mina föräldrar pussa Kyriakos hejdå och säga "vi ses snart igen" även om det kommer att dröja ett par månader. Usch. Ont i mammahjärtat som sagt.
Hoppas ni får en underbar semester i Sverige. Mina föräldrar och bror kommer hit för att fira den svenska påsken så vi har också börjat nerdräkning!!!
YIPPIE!!!
Kram Karro
Karro: Ja, avskeden är tuffa. Det känns väldigt elakt mot mina föräldrar varje gång, som om jag stjäler deras rätt att umgås med sitt barnbarn. Men vi reser hem med jämna mellanrum, så än så länge tycker jag att det funkar ok. Tycker inte du också att det är som att resa mellan två världar? Att man själv förändras så fort man sätter foten på svensk/grekisk mark. Att livet ändrar färg på något sätt..? Det är knepigt, det där, och jag undrar om jag någonsin kommer vänja mig... KRAM
Så fort vi kommer till Sverige känner jag mig så grekisk. Men här känner mig svensk. Vi har fått äran att ta del av två länder men ibland känns det som att jag "inte har något hemland" längre. Känner mig inte hemma varken i sverige eller grekland. Förstår du hur jag menar? Ja det är knepigt det där.
Hur har ni firat nationaldagen? Vi struntade i parad och flaggor utan åkte bara till Nea Chora och åt fisk med några vänner. Sen blev det kaffe och bowling, skitkul!!!
Kram Karro
Härligt att få komma hem till mamma och bli lite ompysslad! Själv så saknar jag o´boy och falukorv, lite konstig blandning kanske. För mig så är det lite drygt en vecka kvar tills det bär av mot Sverige.
