På sydfronten intet nytt

Har aldrig kommenterat innan men läser din blogg dagligen.Ville bara egentligen försöka komma med lite tröst ord.Har själv en son ett par månader äldre än Elli o förra veckan var han också förkyld o hade feber från och till.Vet inte hur länge man får gå med feber men just i samband med örkylning/virus så tar d ett par dagar mins innan man blir helt feberfri.Min son hade dessutom fått öroninflamation så han fick penicilin och vi hade ett par jobbiga nätter ca 1 vecka rättare sagt..så jag förstår att du e trött..men skönt att du har din mans släkt så nära så du iaf kan få lite sömn på dan.D går över o snart kommer hon säkert i sina vanliga sovrutiner.

Som sagt..min son fick penicilinkur i 5 dagar och jag kan säga att han blev PIGG utav d o bricanyl:)gick ju nästan inte att få honom att sova..men allt går över o nu e den veckan ett väldigt avlägset minne hiihi..

Hoppas lilla söta Elli blir bättre snart så ni kommer till normal vardag igen..

Ja det är länge tycker jag men doktorn kommer att säga VIRUS och TÅLAMOD om du går dit (om nu inte grekiska doktorer är helt annorlunda.) Elli har säkert mindre motståndskraft än du så det tar längre tid!!Men var uppmärksam på andra symtom som kan komma efter en lång infektion.(öron)

Jag tycker du är tapper och duktig som klarar allt. Beröm beröm. Visst är det skönt med släkten och nu ger det sig säkert snart. Bara nu inte Aris blir liggande så du får sköta honom!!!!!!!

Kram och krya på dig.

läser din blogg varje dag och känner att jag nu måste kommentera en grej.



"Tyvärr hade Elli ännu en svår natt och eftersom A överhuvudtaget inte kan ta nattning och nattröst så var det inte mycket att be för. Om jag inte vill lyssna på Ellis gråt och A:s svordomar hela natten så fick jag ta hand om lillan själv."



Vadå inte kan "ta nattning"? Ursäkta om det är för privat men varför säger du inte ifrån? Du är sjuk, din dotter är sjuk och din man svär och låser in sig i sovrummet? Han verkar inte hjälpa till överhuvudtaget utifrån det jag har läst här.



Du verkar vara en underbar tjej, men det här förstår jag inte. Verkligen.



Krya på dig



Kram

Chiara: Fint namn du har! Ja, tålamod är en dygd i dessa sammanhang och det är bara att hålla ut inser jag. Jag vet också att man i efterhand aldrig minns det som så jobbigt som det faktiskt var. Kram och tack för att du läser :).



Eva: Ja, jag inser att en läkare inte kommer att hjälpa särskilt mycket om det bara handlar om lite feber. Hon visar inga tecken på smärta i alla fall (förutom möjligen i tänderna) och det är ju ändå skönt. Aris är hemskt duktig på att ta hand om mig nu när jag är sjuk. Det ska han ha beröm för, det är bara en gråtande Elli han inte kan hantera. Alla har vi våra svagheter... Kram på dig!

Karolina: Jag brukar försöka hålla det alldeles för privata utanför, men den här gången slapp lite igenom. Jag vet att det är skit, dåligt och allt, men alla människor klarar inte allt och min man kanske hade kunnat lära sig (även om jag tvivlar på det) att ta den biten till slut, men vägen dit vore lång och jobbig och i vanliga fall är Elli så lätt och nattning så mysigt att jag gärna gör det själv. Det är säkert lika mycket mitt fel som hans att han inte klarar av det. När han försöker och hon bara skriker mer så känner han sig dålig och okapabel och hans ego kan inte hantera det... Jag ser att jag går in i försvar här nu och det är ju kasst kanske. Du ska veta att jag säger ifrån och att han försöker, men ibland, som häromnatten så hade det inte hjälpt varken mig, Elli eller Aris att starta en debatt kring detta. Jag valde att lägga energin på att lugna dottern istället. Man får välja sina fajter. Men visst, klart du har rätt.

Kram och tack för att du läser.