Panajota vet

Igår berättade Eftihula för mig att det finns en kvinna i Panajotas närhet som för henne fungerar som en sorts prototyp för den perfekta kvinnan. Vidare berättade hon vad det lilla trollet hade fört för resonemang tidigare under dagen.

Panajota: Om du dör, Eftihula... Vad ska då Roland göra? (Roland är givetvis Eftihulas man)
Eftihula: Jag vet inte...
Panajota: Äh, det är ingen fara, vi får helt enkelt hitta en ny kvinna åt honom.
Eftihula: Jaså? Vem skulle det vara då?
Panajota: Hmm... Inte Johanna, för då blir ju Aris ensam...
Eftihula: ...
Panajota: Men någon som Johanna.

Bästa komplimangen på mycket länge.

Kommentarer
Postat av: Eva Henriksson

Vilken underbar komplimang verkligen!!!!

Är Eftihula gift med en svensk Roland????

Heter hon Eftihula undrar Ulf som säger att h inte finns.....

2009-03-07 @ 17:40:41
Postat av: Jo

Nä, Eftihula är gift med en libanesisk Roland (franskt uttal). Eftihula heter egentligen Eftihia (Ευτχια) men kallas Eftihula då det är kärvänligt som "lilla Eftihia".

2009-03-07 @ 18:14:41
URL: http://johannagullberg.blogg.se/
Postat av: Anna-Lena

Vad sött!

2009-03-07 @ 18:53:01
URL: http://zimtsternli.blogg.se/
Postat av: Mi

Naaaw vilken fiiin komplimang - och jag håller med Panajota.



Kram

2009-03-08 @ 11:19:59
URL: http://svindlandefrojder.blogspot.com/
Postat av: Eva Henriksson

Tack för att du svarar på våra nyfikna frågor. Jag blir verkligen glad varje gång.

2009-03-09 @ 05:55:56
Postat av: Anna

Wow, vilken komplimang du fick av lilla kusinen! :)



Din blogg är så rolig att läsa och du kryddar dina intressanta texter med superfina bilder.



Jag är också en svenska boende i Grekland sedan några år tillbaka. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, men då jag bor i Aten är våra världar också olika på många sätt. Intressant är det iaf att läsa om dina upplevelser och jag tycker mycket om den respekt du visar Grekland i dina texter. Det är som invandrare lätt att hemfalla åt negativitet, att kritisera det som inte överensstämmer med ens egna traditioner och ens egen världsbild, särskilt när det uppstår små krockar i vardagen. Det är guld värt att i stället kunna vara nyanserad som du är, respektera, acceptera och sålla bland intrycken. En del anammar man, annat låter man bli. Det behöver inte vara en tävling länderna emellan.



Man blir stark av att skapa sin egen sanning och det är lättare att göra så om man "ryckts" ur sitt eget sammanhang, det man fötts in i och inte lika lätt ifrågasätter.



Kram!

2009-03-09 @ 12:17:54
Postat av: Jo

Anna: Wow! Tack för ett jättefint omdöme. Jag försöker, precis som du har märkt (jätteglad!), att göra precis som du skriver. Jag har ju valt att leva här och kan inte förvänta mig att det ska vara som Sverige. Vissa saker är bättre och andra sämre och man får välja bitar man gillar att fokusera på. Det man gillar mindre (för det finns ju en hel del sånt också såklart) får man försöka lägga mindre fokus på. Göra det bästa av stuationen. Men du skulle prata med mina vänner en gång, där spyr jag den galla jag håller bota från bloggen ;). Man måste ju ventilera nånstans när det blir för jobbigt. Men jag älskar Grekland, vi har ett väldigt passionerat förhållande till varandra och jag hade nog inte kunnat leva utan henne (för en hon är det verkligen, ett riktigt matriarkat som låter männen tro att de har makt, klipsk jäkel). Kram på dig och tack för att du läser.

2009-03-09 @ 13:27:05
URL: http://johannagullberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0