Kali anastasi!
God uppståndelse!
Påskfesten är över för detta år. Det var mycket gott. Ikväll tänkte jag ta en lång, skön promenad för att försöka smälta all mat och alla sötsaker som intagits, men mest av allt kanske för att det rensar skallen så oerhört bra.
Barnen hatade midnattsmässan och vi lämnade uppståndelsen redan innan klockan klämtade 12. Max skrek som en stucken gris där han satt fastspänd i sin vagn och när vi tog upp honom så stretade han som en apa för att få komma loss och gömma sig i folkhavet. Elli gömde sig samtidigt under min poncho för att hon var rädd för smällarna som small då och då. Aris försökte hjälpa till i början, men båda barnen ratade honom vilket inte direkt lättade stämningen.
Men så kom vi hem till svärmors tysta hus och chillade en liten stund och snart trillade resten av den stora familjen in och de hade med sig lite heligt ljus. Vi kindpussades och önskade varandra en "god uppståndelse" och sedan dukades bordet med kycklingsoppa, kalitsounia, inälvsmat och citronpaj (till efterrätt). Vi åt och samkvämade till kl. 02 på natten. Aris hade då slocknat i soffan och jag satt och lyssnade på min svågers fars trötta historier om alla elakheter som turkar och tyskar utsatt de stackars grekerna för genom århundradena. Barnen var förvånansvärt pigga, men de hade ju fått sina uppladdande sovstunder under dagen.
Idag samlades vi vid lunch, då hade svärfar stått och grillat lamm (helt lamm på spett) sedan kl. 07 imorse. Svärmor och svägerskor hade förberett allt annat - kalitsounia, sallader, friterad potatis, dukning och mer citronpaj. Jag bidrog med en cheesecake. Alla åt tills de storknade - bokstavligt talat. Vid 15-tiden hade nog 90 % av alla familjemedlemmar somnat i sina hem, mätta och trätta efter den stora påskfesten. Elli och Max sover ännu - klockan är 18. Själv dricker jag kaffe och laddar inför en städrush här hemma, vilket verkligen behövs.
Ikvälla ska vi hem till svärmor igen, för att äta rester till middag. Själv tror jag att jag avstår från middag faktiskt, hehe...
Elli och Panajota vid påsk för 2 år sedan, Maximos låg i min mage - stor som en böna ungefär. I år blev det inga bilder då jag tycks ha slarvat bort kameran...
Påskfesten är över för detta år. Det var mycket gott. Ikväll tänkte jag ta en lång, skön promenad för att försöka smälta all mat och alla sötsaker som intagits, men mest av allt kanske för att det rensar skallen så oerhört bra.
Barnen hatade midnattsmässan och vi lämnade uppståndelsen redan innan klockan klämtade 12. Max skrek som en stucken gris där han satt fastspänd i sin vagn och när vi tog upp honom så stretade han som en apa för att få komma loss och gömma sig i folkhavet. Elli gömde sig samtidigt under min poncho för att hon var rädd för smällarna som small då och då. Aris försökte hjälpa till i början, men båda barnen ratade honom vilket inte direkt lättade stämningen.
Men så kom vi hem till svärmors tysta hus och chillade en liten stund och snart trillade resten av den stora familjen in och de hade med sig lite heligt ljus. Vi kindpussades och önskade varandra en "god uppståndelse" och sedan dukades bordet med kycklingsoppa, kalitsounia, inälvsmat och citronpaj (till efterrätt). Vi åt och samkvämade till kl. 02 på natten. Aris hade då slocknat i soffan och jag satt och lyssnade på min svågers fars trötta historier om alla elakheter som turkar och tyskar utsatt de stackars grekerna för genom århundradena. Barnen var förvånansvärt pigga, men de hade ju fått sina uppladdande sovstunder under dagen.
Idag samlades vi vid lunch, då hade svärfar stått och grillat lamm (helt lamm på spett) sedan kl. 07 imorse. Svärmor och svägerskor hade förberett allt annat - kalitsounia, sallader, friterad potatis, dukning och mer citronpaj. Jag bidrog med en cheesecake. Alla åt tills de storknade - bokstavligt talat. Vid 15-tiden hade nog 90 % av alla familjemedlemmar somnat i sina hem, mätta och trätta efter den stora påskfesten. Elli och Max sover ännu - klockan är 18. Själv dricker jag kaffe och laddar inför en städrush här hemma, vilket verkligen behövs.
Ikvälla ska vi hem till svärmor igen, för att äta rester till middag. Själv tror jag att jag avstår från middag faktiskt, hehe...
Elli och Panajota vid påsk för 2 år sedan, Maximos låg i min mage - stor som en böna ungefär. I år blev det inga bilder då jag tycks ha slarvat bort kameran...
Kommentarer
Postat av: Eva Henriksson
En livlig tillställning ! Tänk att det funkar med barnen också! Visserligen säger de ifrån ibland men i stort sett är de med. Ingen drömmer om att de skulle vara hemma med barnvakt.
Här i vårt radhuskvarter bor det en grek som grillade lamm (helt) när jag visste att ni höll på....Kram
Postat av: Johanna
Jag glömmer bort att du har den här bloggen, och så kommer jag på det en gång i veckan ungefär och skyndar hit. Lyckan då när det finns två hela inlägg som man missat. :)
Puss!
Postat av: Jo
Eva H: Vad kul med grannen!
Johanna: :). Puss!
Trackback
