Idag har jag en dålig dag, helt utan uppenbar anledning. Jag hatar när det är så. När tålamodet tryter och orken känns minimal. Då blir jag en dålig mamma och sätter barnen framför TV:n, mutar dem med choklad medan jag själv sitter och surar vid köksbordet med en kopp bittert kaffe. Jag antar att det blir fest för de små och det är ju bra. Bra också att de slipper utsättas för mitt sura tryne för mycket kan jag känna... de förtjänar ju bättre.

Jag hoppas att morgondagen blir piggare och gladare. Detta sura tillstånd brukar inte hålla så länge, som tur är.