Jag pratade med mamma här på kvällen och vi bokade resan från Köpenhamn till Kreta den 18:e juli. Jag och barnen åker ju till Malmö den 25:e juni, wohoo! Men anyway. Jag berättade att Max hade varit sjuk i feber och att alla barn jag känner i byn haft exakt samma febersymptom de senaste veckorna, utom min Elli. Jag kaxade loss och sa att hon minsann aaaaldrig bli sjuk och nästan känner sig avundsjuk på alla skolkompisar som får stanna hemma och bli ompysslade när de blir sjuka. Starkt material, kanske för att jag ammade henne så länge?

Så lade vi på luren, jag och mamma. Jag fixade kvällsmjölk till barnen och sa åt Elli att komma med upp till sovrummen. Då sa hon att hon inte kunde - för hon var sjuk. Men så säger hon varje kväll så jag sa åt henne att sluta tramsa och följa med. Men hon kom inte och jag gick dit för att skådespela lite med henne, det brukar ju vara det hon vill. Då såg jag att hennes trötta blick var varm och röd och hennes läåppar likaså. Jag tog tempen och visst hade hon lite feber - 38 grader. Min lilla hjältinna fick ett litet stick av kniven till slut.

När jag bekräftade att hon var lite sjuk slog drama queenen i henne till med full kraft. Hon kunde minsann inte gå upp för trapporna - för fötterna gjorde ont. Och jag fick inte prata högt - för hennes öron gjorde ont. Och hon hostade de mest dramatiska hosningar jag någonsin hört - för hennes hals gjorde ont.

Det skulle inte förvåna mig  om hon är frisk som en nötkärna i morgon bitti. Men är hon inte det så är det hon som bestämmer vad som visas på TV:n imorgon. och pannkakor ska hon få om hon vill ha. Med glass. Min lilla älsklingshumla.



Elli i en trädkoja vid en mysig liten stenstrand här i byn. Större solstråle får man leta efter!