Varje vår, så fort stormarna mojnar lite, så kommer jag igång med samma projekt - att gå ner i vikt. Lagom till att sommaren faktiskt kommer tappar jag intresset och lägger projektet på hyllan. På sommaren bjuds det på allt för många frestelser för att man ska orka hålla på och räkna kalorier.

Denna våren gick det inte så bra, jag tappade och hittade motivationen likt en jojo upp och ner, upp och ner. Jag gick ner ett kilo, upp ett halvt, ner ett, upp två... En vecka var jag nitisk med kaloriintag och -utsläpp och sedan moffade jag chokladkex utan uppehåll i tre dagar. Sådär höll jag på i månader.

Sedan kom jag till en punkt av uppgivenhet. Jag blev faktiskt riktigt ledsen, men ännu mer var jag nog bara besviken på mig själv Jag vill inte vara en kaloriräknare. Jag vill inte vara en ängslig typ som låter hela livet plötsligt handla om att bli av med 3 kilon. Det är både tråkigt, jobbigt och sanslöst ocharmigt, särskilt om man, som jag, faktiskt är helt normalviktig.

Jag började jogga för en månad sedan och det är en ny grej i livet som faktiskt bara känns rolig, utmanande och peppande. Jag vill hela tiden ta nya distanser och bättre tider och hänger på jogg.se så ofta jag får en stund över. Med samma frenesi som jag för ett par månader sedan vägde min mat, mäter jag nu upp joggrundor på kartor. Ju mer jag joggar, desto mindre bryr jag mig om vad jag äter.

Jag funderade över det där en stund. Beteendet är detsamma, men med springandet finns ingen ångest, bara glädje. En hälsosam hobby. I jakten på färre kilon finns en konstant frustration.

När jag till slut beslutade mig för att vikthetsen fick vara över har jag mått så mycket bättre. Det handlade bara om att bestämma sig. Jag tänkte på hur jag vill att Elli och Max ska se sig själva i framtiden, var jag vill deras prioriteringar ska ligga. Det sista jag vill är att de ska tro att de är mindre värda bara för att de inte ser ut som personer på reklampelare. Jag vill att de ska njuta av livet, älska sig själva och försöka ta hand om sin hälsa på ett balanserat sätt. Så nu implementerar jag detta även på mig själv, för jag älskar ju mig själv också.

Hellre stark och mjuk än klen och benig!