Idag har jag lämnat lille Max hos yaya för att få lite extra jobbtid vilket verkligen behövs, bjag har Max 24/7 och kan bara jobba när han sover, vilket inte riktigt räcker. Nu är klockan kvart över tolv och jag ska stänga datorn för att cykla bort och hämta honom. En kvalificerad gissning är att det blir en av dagens finaste stunder. Han kommer att få syn på mig, skina upp i sitt bredaste leende och komma springtultandes mot mig med armarna utslagna och med ett glatt pip i rösten skrika "Eeeeeej!". Sedan kommer han att krama mina ben.

Denne lille man ger mig så mycket kärlek..!



Väl insmord!